Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

På örnsafari i Gysinge

+
Läs senare
/
  • Vilar nonchalant med foten. En ung havsörn med ovanligt ljus dräkt spanar ut över myren.
  • Stilfull inflygning över myren av en havsörn.
  • Bråk i luften. Havsörnen har en bit fisk i klorna som den andra försöker ta.
  • Rådjur till frukost. Kungsörnen med sin gyllene huva som fortsätter långt ner i nacken och vackra, vita fält på vingar och stjärt.
  • Många örnar samtidigt. Leker, chillar och umgås i porsen. Längst till vänster med ljust huvud en kungsörn på väg att landa.
  • Vindpust på kinden. En ung havsörn med enorma klor och spetsliknande mönster på kappan.
  • Ståtlig havsörn på åteln. Korparna räcker knappt upp till magen.
  • Korpar gillar att umgås. De hänger gärna vid åteln.
  • Örnen har landat. När örnarna dyker upp bryr jag mig inte om att jag nästan får kramp i armarna av att hålla upp kikaren.
  • Första parkett. Att sitta här i gömslet i Gysinge och fotografera örnar har blivit en turistattraktion.
  • Naturfotograferna. Hasse Andersson från Sandviken är min guide och fotopraktikanten Stephanie Jonsson från Gävle följer med.
  • Lång dag i gömslet. För att inte störa örnarna måste man ta sig hit innan det ljusnar och stanna kvar tills mörkret faller.
  • Lång dag i gömslet. För att inte störa örnarna måste man ta sig hit innan det ljusnar och stanna kvar tills mörkret faller.

Man behöver inte åka till Afrika för att uppleva vilda rovdjur på nära håll. Det räcker att åka fem mil söder om Gävle. GD:s reporter bokade en plats och fick en upplevelse för livet.

Det är viktigt att ta sig till skådeplatsen i skydd av mörkret. Vi träffas 05.30 vid Gysinge brukshandel och därifrån lotsas jag vidare i den mörka natten. Vi håller utkik efter vildsvin och ugglor, men skogen är mäktig och tyst. Snart börjar vi gå över en kolsvart myr och jag som går sist känner hur mörkret nosar mig i nacken. Till sist kommer vi fram till en koja i utkanten av myren. I god tid före 06 är vi installerade och jag ser hur landskapet sakta vaknar. Nu är det bara att vänta.

Det gäller att viska försiktigt när man är i gömslet. Naturfotografen Hasse Andersson från Sandviken är guide och Stephanie Jonsson från Gävle som är fotopraktikant har följt med. Inga hastiga rörelser, det är nu i den tysta morgontimman som det är särskilt viktigt att inte röja sin närvaro.

Det ska finnas mycket havsörn i området och även några kungsörnar. Mitt på myren ligger en åtel som lockar. Men det finns inga garantier. Minsta lilla som stör får dem att bli på sin vakt. Att sitta här och fotografera örnar har blivit en turistattraktion. Det är andra säsongen för gömslet i Gysinge som rymmer fyra personer. Hasse Andersson har suttit här ett tiotal gånger och i andra gömslen säkert hundra gånger.

– Det är lika spännande varje gång, viskar han. Även om det inte har hänt något på en hel dag tänker jag ändå på kvällen; "jag kanske ska prova imorgon igen".

Plötsligt dyker en skugga upp bakom grantopparna rakt fram. En mäktig gestalt slår sig ner högst upp i en topp. En vuxen havsörn vajar sakta för vinden. Den är häftig och jag bryr mig inte om att jag nästan får kramp i armarna av att hålla upp kikaren. Ett yngre kärlekspar dyker upp. De dansar med varandra i luften, flyger nära i små cirklar och försöker nudda vid varandra. En uppvisning i kärlekslek och jag sitter på första parkett.

Nu petar Hasse försiktigt på min axel och pekar åt sidan. Mitt i kronan på en torr och trasslig gammal tall sitter en kungsörn. Som en drottning spejar hon över sitt rike. Hon är fasansfullt vacker. Det creme-färgade huvudet fortsätter långt ner i nacken, nästan som en hockeyfrilla, och glittrar som guld. Skarpa vita teckningar blixtrar till på stjärt och vingar. En mundering värdig en stolt och självsäker krigare. När hon lätt och gracilöst seglar ner mot åteln 20 meter framför gömslet glömmer jag bort att andas.

Det har bara gått någon timme och nu sitter rovfåglarnas drottning och äter frukost framför mig. Hon sliter små bitar ur ett trafikdödat rådjur och havsörnarna tittar på, de vågar sig inte ner. Kappan är varmt chokladbrun mot det gyllene huvudet och på benen växer fjädrarna som vida byxben med pressveck. Snart landar två kungsörnar till i porsen som växer på myren. Himlen fylls av havsörnar och ett tag har vi tre kungsörnar och närmare 30 havsörnar framför oss.

Den vanligaste frågan Hasse får är hur han klarar av all väntan.

– Det är roligt att vara i naturen, därför behövs det inget tålamod, säger han. Det är spännande att närma sig vilda djur och försöka fånga mötet på bild. Djuren har olika personligheter, en del är nyfikna och roliga, medan andra är coola och vaksamma, det intresserar mig.

Hasses metoder är högst fantasifulla. För att komma sjöfåglar nära brukar han ta på sig en våtdräkt och smyga ner i Rudsjön i Bomhus medan det fortfarande är mörkt och ligga där med kameran på en flotte och invänta ljuset. Då tror fåglarna att han är en sten i vassen. Det gör även snokarna som simmar förbi. En gång försökte han bli en del av en flock myskoxar i Dovrefjäll. Första dagen satt han på 200 meters avstånd, på natten flyttade han sig 100 meter närmare. Den fjärde dagen satt han mitt i flocken med myskoxarna som betade runt omkring.

– Bossen glodde bryskt på mig, men han lät mig sitta kvar. Det var häftigt.

Annons
Annons