Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

På bräda genom forsarna

+
Läs senare
/

Sommar i Ljusdals kommun ger många chanser till nya upplevelser. Följ med när vi undersöker vilka aktiviteter som finns för den som vill prova något nytt.
Sist ut i serien är en fartfylld tur i Ljusnans forsar. Vi åker till Edängeforsen tillsammans med Upplev Järvsö och provar på riverboarding.

Jag är nog ganska nervös ändå när jag kommer till kanotklubben Ljusnans lokaler vid Edängeforsen för att tillsammans med Pelle Nyberg och Anna-Maria Nyberg prova på riverboarding. Ärligt talat vet jag inte ens riktigt vad det är för något. Men när jag ser de röda kälkliknande brädorna som står lutade mot klubbhuset får jag en lite bättre bild av vad som väntar. En hisnande, vattennära tur i älven.

Pelle och Anna-Maria har haft riverboarding för grupper i två år. Men de har betydligt längre erfarenhet av älvens forsar än så. Pelle har varit i forsen i 20 år, och Anna-Maria i 15. De är båda utbildade guider, och har dessutom en gedigen säkerhetsutbildning i ryggen. Vilket känns tryggt när jag ser de skummande forsarna med vetskapen att jag snart ska ligga där och plaska.

Efter att ha dragit på mig våtdräkt, flytväst och hjälm ger Anna-Maria mig några grundläggande siminstruktioner.

– Sparka med raka ben, och försök aldrig att sätta ned fötterna på botten. Kommer det en sten och foten kilas fast, så är det starka strömmar som drar i en. Men när du är i vattnet kommer du inte komma på tanken att sätta ned fötterna, säger hon.

De är alltid två som följer med grupperna ut, en som åker först på bräda, och en som håller sig sist i kajak. De kan ta emot grupper på upp till tio personer, och då är det bra att vara två stycken som håller ihop gruppen. I dag är det dock bara vi tre, så Pelle tar bara kajaken under det första åket genom forsen.

Edängeforsen är en klass 3-fors på en sexgradig skala, vilket gör den till en mellanfors i intensitet. Sträckan är ungefär 400 meter lång, men känns betydligt kortare där vi far fram genom strömmarna. Tidigt i det första åket känner jag hur härligt det är att bara följa med i vågorna. Det är inte det minsta läskigt, bara riktigt, riktigt roligt.

– De flesta som kommer hit brukar vara ganska nervösa. Men hittills har det inte varit någon som ångrat att de följt med, berättar Pelle.

Efter två åk i forsen kliver vi upp och bär våra brädor till brofästet under den gamla järnvägsbron som korsar älven. Där under finns en våg som Pelle och Anna-Maria använder för att surfa på. Anna-Maria visar hur man går ut längst ut på en sten, riktar brädan snett upp mot strömmen, och slänger sig ut i vattnet för att försöka hamna rätt i vågen. Det ser sjukt läskigt ut.

Men jag är inte den som fegar ur, jag ställer mig på samma ställe längst ut på stenen, tar ett djuptandetag och slänger mig ut i forsen. Första gången missar jag vågen och får snabbt simma in åt sidan och ta mig upp igen. Hoppet var inte alls lika läskigt som jag trodde, och på andra försöket kan jag fokusera mer på att hamna rätt i vågen. Och lyckas då stanna i vågen och surfa i några sekunder. Känslan av att se vattnet rusa rätt mot en är häftig, först nu förstår jag på riktigt vilken kraft forsen har.

Efter ett antal surfningar och några lättare kallsupar är jag rejält trött. Då bär vi våra brädor till en lugnare del av forsen, där vi provar att simma utan brädorna. Simfenorna på fötterna gör stor skillnad för simförmågan, men även de mindre strömmarna sveper snabbt undan fötterna under en med sin ofattbara kraft.

Vi gör ett sista åk i forsen innan det är dags att kliva upp ur vattnet och avsluta äventyret. Allt som allt har vi hållit på i ungefär tre timmar, men först nu sätter den fysiska tröttheten in. Ändå hade jag inte tvekat en sekund om Pelle och Anna-Maria hade sagt att vi ska åka en gång till, för det här var verkligen en upplevelse!

Annons
Annons