Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Elisabet" utsattes för våldtäktsförsök inom äldreomsorgen - tvingades möta förövaren i korridoren

/
  • Den misstänkte gärningsmannen flyttades inte från boendet och den utsatta kvinnan tvingades möta honom i korridoren varje dag. Personen på bilen har inget med händelsen att göra.

I vintras utsattes Elisabet för ett misstänkt våldtäktsförsök av en dement man på ett äldreboende i kommunen, där hon själv var vårdtagare. Mannen fick bo kvar på boendet och Elisabet tvingades möta honom varje dag.
– Jag drömmer fortfarande mardrömmar om det som hände, säger hon.

Annons

– Jag hade ju somnat och jag blev ju jätterädd. Det var en naken karl som kom och tafsade under täcket och kände efter mina bröst. Jag hoppade upp och blev störtförbannad. Det blev brottning ut i korridoren, säger Elisabet som egentligen heter något annat.

Det var i vintras som Elisabet gått och lagt sig i sin säng. Hon bodde då på ett äldreboende i kommunen och hade fått en sömntablett för att kunna sova ordentligt. Men det blev inte mycket sova den natten.

En dement man, även han vårdtagare på äldreboendet, tog sig in i hennes rum och hon vaknade av att han försökte krypa upp till henne i sängen med orden "Jag vill knulla". När hon väl lyckats knuffa ut honom i korridoren hörde personalen att hon skrek och sprang fram för att hjälpa.

– Då var jag arg och skärrad, jag blev så rädd, säger Elisabet.

Mannen skickades bort men kom tillbaka efter ett dygn. Personal avdelades att vakta mannen och en stol med en kastrull ställdes upp mot mannens dörr, så att det skulle höras när han kom ut från sitt rum. Men den lösningen skapade ingen trygghet för Elisabet som tvingades möta mannen varje dag på boendet.

– Varje gång dörren for upp och det skramlade höll jag på att fara i taket på grund av rädsla. Jag kände inte trygghet. Jag ville inte vara i närheten av honom, men samtidigt hade jag empati för honom.

Tidningen har fått del av en bandad intervju med Elisabet som Sveriges Radio Jämtland har gjort. Hon berättar att hon blev erbjuden att flytta till en annan ände av avdelningen, men tyckte inte att det skulle ha gjort någon skillnad. Anhöriga som varit i kontakt med tidningen är mycket kritiska och menar att mannen i stället borde ha flyttats till ett annat boende för att skapa en trygg miljö för Elisabet.

Det löftet gavs också först men sedan blev beskedet att det inte fanns plats någon annanstans. Nu slutade det i stället med att Elisabet flyttade hem efter några månader trots att hon har svårigheter att klara sig själv.

Elisabet berättar också om smärtor i handlederna och ena axeln som fortfarande sitter kvar, trots att det gått flera månader sedan överfallet. Men värst är kanske känslan av otrygghet som sitter i och mardrömmarna som fortfarande finns kvar.

– Jag drömmer att han kommer in och tafsar och håller på. Ett tag vaknade jag med det varje morgon, säger hon.

– De hade väl kunnat flyttat honom någon annanstans? Det finns väl fler rum och boenden? Man ska väl kunna känna sig trygg? Men det gjorde jag inte där.

Annons
Annons
Annons