Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingemar öppnade sitt hem för tiggare

/
  • Ingemar Tjärnås i sitt hus i Glissjöberg, tillsammans med Kostia, Vench, Georgi och Dochka, som fick flytta in hos Ingemar i stället för att bo i sin minibuss på Storön.
  • Kvällsfika hemma hos Ingemar Tjärnås i Glissjöberg, med från vänster Vench, Kostia, Georgi och Dochka från Bulgarien.
  • Tecknet för hus som Ingemar gjorde när han ville visa bulgarerna att de fick följa med honom hem.
  • Vägen upp mot Ingemars hus är lång och hal, här krävs dubbdäck, som Ingemar

Några veckor före jul, en bitande kall decemberkväll, svängde Ingemar Tjärnås ner på Storön, där fem bulgarer, som tigger framför butikerna i Sveg, bodde i en minibuss.
– Jag gick fram och visade symbolen för ett hus med händerna. De följde med mig på en gång.
Sedan dess bor de hemma hos honom i Glissjöberg.

Annons

– När vi kom hem här så kramade båda kvinnorna om mig och grät. De ville aldrig släppa och jag tänkte att nu får det väl ändå vara nog, berättar Ingemar Tjärnås.

Han ser det som helt naturligt att bjuda in, då fem vilt främmande personer, tre män och två kvinnor, att bo i sitt hus.

– Det var så kallt att det var frost på rutorna på bussen. Inte skulle jag vilja vara i en sådan situation. Och jag har ett helt hus för mig själv. Så de kunde gott få bo här, tänkte jag.

I Sveg dök tiggarna upp någon gång i höstas och har sedan dess blivit en vanlig syn utanför butikerna på byn. Dag ut och dag in, utan att göra speciellt mycket väsen av sig, i ur och skur, med en pappersmugg framför sig, en tyst bön om några växelslantar. Men Ingemar gjorde mer än så, han öppnade sitt hem. Något han inte ångrat. En varm vänskap har utvecklat sig. Trots språkförbistringen.

– Vi kommunicerar med hjälp av papper och penna. Det går bra. När de var hem över jul så ville de bjuda med mig till Bulgarien men jag sa nej. 350 mil i bil är inget för mig.

– Ingemar är en mycket snäll person, säger Dochka, den av kvinnorna som fortfarande är kvar i Sveg. Hennes dotter, som också var i Sveg i höstas, blev kvar i Bulgarien efter julens hemresa.

– Det finns inga jobb därhemma, berättar Georgi, Dochkas man.

Till Sverige kom de först för att plocka bär. Sedan blev de kvar i Sveg. För Ingemar har de berättat att någon skar sönder däcken till bilen, och alla bärpengarna gick åt till nya däck. Därför var de tvungna att börja tigga.

– Alla här i Sveg har varit väldigt snälla mot oss, säger Georgi.

Nu jobbar Ingemar Tjärnås med att försöka få till ett städjobb åt sina gäster och har tagit kontakt med Skatteverket för att få alla formaliteter rätt. Han berättar hur många andra Härjedalingar visat medkänsla och givmildhet. Till exempel när bulgarerna behövde vinterdäck för att ta sig uppför den långa och hala backen till hans hus i Glissjöberg.

– Då gick jag ner på Däckab och sa att jag var ute på tiggarstråk. Mina vänner behöver vinterdäck. Det fick jag. Ragnar Ångman här i byn skänkte ett bilbatteri när de behövde ett nytt. Och Sperrings optik har ställt upp med en synundersökning för Dochka som har ont i ögonen, berättar han.

Det finns de som säger att man inte ska hjälpa tiggare?

– Det bryr jag mig inte om. De har bett att få stanna här till bärsäsongen och det får de, säger Ingemar Tjärnås.

Annons
Annons
Annons