Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag är lapp och får ha nio renar"

/

Toamma Dorra är en av renskötarna som tillåts ha nio renar i Ruvhten sijte. Han står inför beslutet att flytta sina djur till Norge – eller inte. Allt praktiskt är klart, men han tvekar inför att lämna sina marker och gå i landsflykt.

Annons

– Jag är tacksam för erbjudandet från Merika Kroik Jonassen men det är inte bara att flytta. Huset står på ofri grund och samebyn ska godkänna köparen, i praktiken sätter de priset. 

Toamma känner sig landsförvisad och utkastad. 

– Jag vet inte om jag är bredd att gå i landsflykt. Min familj har drivit renskötsel här länge. Det jag har utsatts för strider mot mänskliga rättigheter. 

Toamma berättar att konflikterna började för länge sedan. När hans morfar dog godkände inte samebyn att Toammas mamma tog över renarna. Som ung deltog han i renskötseln och hans mormor märkte att han trivdes med det så hon lejde in folk för att ha kvar renarna och när Toamma fyllde arton år fick han överta mormors flock och renmärke. 

– Mormor ville att jag skulle föra arvet vidare. Glöm inte att du har lika stor rätt att bedriva renskötsel som de andra i byn, sa hon. I svåra stunder ringer mormors ord i mina öron. Det ger mig stryka och energi. 

Redan vid åtta års ålder ärvde Toamma ett annat renmärke från mormors bror. 

– Jag blev eld och lågor av att få det och märkte några kalvar på Rödfjället den sommaren men insåg snart att något var galet. Jag fick inte registrera märket och vid renskiljningen fick jag i uppgift att vakta så att mina kalvar inte försvann - men det gjorde de ändå. 

Toamma menar att konflikten har funnits sedan nya rennäringslagen trädde i kraft 1971. 

– De som har många söner har gynnats och andra familjer har trängts undan. När det inte har funnits söner har andra i samebyn tillskansat sig den andelen. 

Toamma berättar att samebyn redan för flera år sedan beslutade att han och två andra renägare endast skulle få ha nio renar var. Sedan har dessa tre företagare haft en röst var i samebyn eftersom medlemmar har en röst per påbörjat hundratal renar. 

– Vid möten i samebyn de senaste åren har jag och flera andra blivit fråntagna rösträtten eftersom det påstås att vi har skulder till byn. Skulden ska ha uppkommit när byn har lagt på Toamma och andra skötsellegor (kostnad för renskötseln). 

– Jag har naturligtvis fler renar än nio, annars hade jag inte överlevt. Men de senaste årens advokatkostnader har tärt på flocken som jag har upparbetat sedan jag var ung. Nu skulle jag ha haft en bra flock och full snurr på mitt företag men är bara halvvägs eftersom samebyn har motarbetat mig länge. 

Toamma har många exempel på beslut i samebyn som missgynnar vissa renägare. 

– Rovdjursersättningen på dryga miljonen per år delas ut efter hur många renar byn beslutat att man får ha. Även vid vite har byn agerat så att det drabbar oss som har få renar. Båda strider mot Sametingets riktlinjer. Jag ska betala vite på 1 267 kronor för varje ren från och med den tionde renen. 

Toamma har överklagat till förvaltningsrätten och frågan ligger nu hos kammarrätten. 

– Samebyn har plockat ofantligt mycket pengar av mig. Jag har jobbat och betalat men får inte ha renar och det är renarna som står närmast mitt hjärta. Det här är inget yrke, det är ett sätt att leva. Det driver mig att fortsätta. Jag har hållit på i över tjugo år. Och tänker fortsätta. Frågan är var.

Annons
Annons
Annons