Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Jon Henrik fyllde kyrkan i Funäsdalen

/
  • Drygt 400 personer bänkade sig i kyrkan när Jon Henrik bjöd in till konsert på hemmaplan
  • Fullsatt när Jon Henrik var på hemmaplan med en kyrka som vackert var upplyst i de samiska färgerna.
  • Han minns att han som lillgrabb ofta satt ensam i kyrkan och spelade och sjöng för sig själv
  • Alla förstår inte orden i jojken, men de kan ändå känna den i hjärtat.
  • Jon Henrik Fjällgren med bandet Daniel Kreivi, trummor, Emil Kreivi, elbas, Rasmus Lindelöw, keyboard och Jonas Bleckman, cello.

Jon Henrik Fjällgren var tillbaka där det en gång började. I kyrkan i Funäsdalen där han framförde två bejublade konserter.

Drygt 400 personer bänkade sig i kyrkan när Jon Henrik bjöd in till konsert på hemmaplan. Ett populärt inslag i samband med de samiska kulturdagarna, Lopme Naeste, där den planerade föreställningen kördes två gånger. Tanken var att det skulle bli en konsert under fredagskvällen, men de biljetterna tog slut snabbt när de släpptes. Även till den andra konserten blev det slutsålt.

Han är populär, den jojkande killen från Mittådalen, och han gjorde ingen besviken. Jon Henrik och hans band gjorde en lysande spelning.

Jon Henrik Fjällgren hade med sig ett kompband med, Daniel Kreivi, trummor, Emil Kreivi, elbas, Rasmus Lindelöw, keyboard och Jonas Bleckman, cello. Nio låtar hann de med under konserten. Applåderna blev många och med ett extranummer kunde publiken nöjda vandra ut efter en timme.

– Nästan ofattbart att så många är intresserade att lyssna på mig, men det känns riktigt roligt att det är här i Funäsdalen, sa Jon Henrik strax före konserten.

Jon Henrik spelade som liten grabb utan noter. Läsa noter kan han inte nu heller. Vad spelar det för roll när det verkar fungera alldeles utmärkt ändå. Han spelar piano, flöjt, gitarr och trummor på sitt sätt och gör det riktigt bra.

När han intar Melodifestivalscenen då det är dags för final är det ändå jojk som gäller. Han har skrivit ”Jag är fri” (”Manne leam frijje”) tillsammans med Erik Holmberg, Tony Malm och Josef Melin och beskriver låten som en romantisk film med ingredienser som glädje, styrka och kärlek.

– Alla förstår inte orden i jojken, men de kan ändå känna den i hjärtat. Den här gången har jag försökt göra låten så att alla kan förstå och känna den utan att behöva ställa en massa frågor om orden, säger han.

Han minns att han som lillgrabb ofta satt ensam i kyrkan och spelade och sjöng för sig själv. Sameprästen Bo Lundmark såg till att öppna portarna och ynglingen hittade ett ställe där han i ensamhet kunde öva på den flygel som står i kyrkan.

Under fredagskvällen var han långt ifrån ensam. Över 400 personer tog tillfället i akt när Jon Henrik var på hemmaplan med en kyrka som vackert var upplyst i de samiska färgerna.

Annons
Annons