Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstnär fann kärlek i norr

/
  • till ettan
  • Gunillas specialitet är Smålandsväv, även kallad solvad upphämta. Hon gjorde något ovanligt och bröt mot vad all hemslöjdstradition heter när hon började sy kläder av Smålandsväv.     – Det väckte uppseende och jag fick positiv respons. Sedan har det fortsatt. Jag har en mindre stadig kundkrets och jobbar aldrig på beställning. 

Hon kom som lillvärdinna och skulle stanna en säsong. Men är kvar fortfarande. Textilkonstnärinnan Gunilla Ellis driver Elliseum, guidar på fjällmuseet och brinner för kultur.

Annons

Gunilla, då Törnell, växte upp i det småborgerliga Strängnäs och gjorde revolution mot borgerligheten, inte minst när hon som nittonåring drog iväg till Funäsdalen för att vara lillvärdinna på hotell Grönländaren. Det var meningen att hon skulle stanna en säsong och sedan studera i Stockholm. Så blev det inte. Hon träffade sitt livs kärlek och stannade i Härjedalen. 

– Jag var för kär för att åka och insåg att ska man leva med en konstnär går det inte att leva på olika håll, så jag tackade nej till Textilinstitutet. 

Gunillas blivande man Bengt Ellis var med och plockade ut henne bland de som sökte jobb på Grönländaren. Och det var inte några betyg som gjorde att hon blev utvald. Det var efter att ha sett ett foto som Bengt bestämt sa: "Hon blir bra". Och det blev bra. Det blev kärlek och giftermål och ett halvt sekel senare är Gunilla kvar i Funäsdalen som etablerad konstnär. 

Gunilla och Bengt byggde ett hus på fjället, norr om Hållan, i väglöst land. De hade telefon och el men ingen väg och inget vatten. På sommaren hämtade de vatten i ett myrhål och på vintern smälte de snö.

– Det var inte svårt att leva så, vi var så kära men man måste vara både galen och förhäxad för att klara det. När yngsta barnet var två år borrade familjen Ellis efter vatten.

Det sinade på vintern och då upptäckte Gunilla hur svårt det var att klara sig utan vatten när hon väl hade vant sig vid att ha rinnande vatten i kran. 

För sju år sedan dog maken Bengt. Det tog mycket hårt på Gunilla. Det tog tre år innan hon fattade att han var borta. 

– Det var tre fruktansvärda år. Men nu är det passerat och jag har tagit nya tag på egen hand. Jag skulle gärna träffa en ny man men de kommer ju inte direkt och ringer på dörren och kravlistan på egenskaper är lång.

Gunilla har en liten ängel. Han heter Karl Heinz och bor i Tännäs. 

– Han är en god vän som hjälper mig med det jag inte klarar själv. Det är värdefullt. 

Gunilla och Bengt har rest mycket. De levde på soppa och hembakat bröd för att få ihop pengar till resor. Barnen var alltid med tills de blev myndiga. Under sextiotalet bodde Gunilla och Bengt i Altea i Spanien, som då var en liten fiskeby. Gunilla arbetade som rektor för svenska skolan på orten. 

– Det var en äkta idyll. Alla barn från lekskola till nian gick i samma klassrum och vi hade korta läsår, trots det lärde de sig mer än barnen här hemma.  

Gunilla har varit familjens reseledare. Reseplanerna gjordes upp tillsammans men sedan tog Gunilla över för att organisera allt. Hon köpte kartor och lånade böcker på biblioteket för att sy ihop de långa och exotiska resorna. I början på åttiotalet emigrerade familjen Ellis till Comox i Kanada. 

– Där hade jag min kanske bästa tid som vävare. Jag blev invald i Vävarnas skrå och det var trevligt att arbeta med textilier där; alla var generösa med att dela med sig av sina kunskaper och egna tekniker. Det är något jag saknar här hemma. 

Förutom kläder är Gunilla känd för sina magnifika bårtäcken som finns i 25 kyrkor i Sverige och i sjukhuset i Östersund. 

Annons
Annons
Annons