Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Svar på kritik: Märkningen av fjällrävar förutsättning för effektiv och långsiktig forskning

/
Debatt

I tidningen Härjedalen 21/7 2015 riktar Ingemar Lind kritik mot Fjällrävsprojektets märkning av fjällrävar och efterfrågar en långsiktig strategi för forskning och bevarande. Det är beklagligt att vi inom Svenska Fjällrävsprojektet har misslyckats med att kommunicera hur och varför vi bedriver vår forskning. Därför vill vi förtydliga varför märkning av fjällrävar är en förutsättning för effektiv och långsiktig forskning och förvaltning.

Den skandinaviska fjällrävsstammen är akut utrotningshotad sedan början av 1900-talet, då intensiv jakt minskade antalet fjällrävar från uppskattningsvis 10 000 till några hundra individer. Trots fridlysning 1928 har stammen inte förmått återhämta sig på egen hand. Fjällrävsprojektet vid Stockholms universitet har pågått sedan mitten på 80-talet och har som syfte att forska om fjällrävens ekologi för att öka förståelsen för fjällrävens situation i Skandinavien och därigenom vidareutveckla bevarandeåtgärder. På så vis hoppas vi kunna ge fjällräven bästa möjliga förutsättningar att bli fler och nå ett tillräckligt stort antal, så att stammen håller sig på en stabil nivå i framtiden. De senaste 15 åren har den negativa trenden vänt. Tack vare bevarandeinsatser från Länsstyrelsen, baserade på forskning från Fjällrävsprojektet vid Stockholms universitet, har antalet fjällrävar mångdubblats sedan millennieskiftet.

Den skandinaviska fjällrävsstammen består emellertid av individer, och för att få en djupare, nödvändig förståelse för fjällrävens ekologi måste vi även samla information på individnivå, såsom vandringsmönster, variation i överlevnad och förökning samt hur inavel påverkar fjällrävarnas livskraftighet. Därför öronmärker vi fjällrävar med färgade plastmärken. Att inte märka enskilda individer skulle försämra möjligheterna att utvärdera och förbättra åtgärderna för att bevara fjällräven. Dessutom skulle det begränsa möjligheten att bedriva högkvalitativ forskning – där det naturligtvis är viktigt att rävarna störs så lite som möjligt. Väl genomförd forskning är en förutsättning för att få forskningsanslag och på så vis ytterligare förbättra kunskapen om fjällrävens ekologi och bevarande.

De öronmärken vi använder inom projektet är av märket Dalton Rototag vilket är vanligt för märkning av mindre tamboskap. De är utformade för att besvära djuren så lite som möjligt, och vi som har möjlighet att studera djuren på nära håll har inte sett att öronmärkningen påverkar rävarna negativt, vare sig överlevnads- eller beteendemässigt. Utöver våra iakttagelser utvärderas öronmärkningsförfarandet fortlöpande av Jordbruksverket, och verksamheten är godkänd av Umeå djurförsöksetiska nämnd. Vi märker också fjällrävarna i Helagsområdet med chip. Men chippen kan inte avläsas på avstånd, så en chipmärkt individ kan inte identifieras på håll. Chip är därför inte ett alternativ utan snarare ett komplement till öronmärkning. En öronmärkt räv kan däremot kännas igen på flera hundra meters håll med hjälp av en tubkikare utan att räven behöver bli stressad i onödan. Detta är en enkel metod att samla in unika forskningsdata, samtidigt som djuren störs så lite som möjligt.

Baserat på Fjällrävsprojektets forskning bedrivs skyddsjakt på rödräv och riktad stödutfodring av fjällräv som bevarandeåtgärder. Och det är tack vare att naturbevakarna på Länsstyrelsen hängivet arbetat med dessa åtgärder som Sveriges största delpopulation av fjällräv idag finns i Helagsområdet. Visst tycker de flesta att fjällräven inte ska vara beroende av människan, och naturligtvis önskar också vi att fjällräven kunde klara sig utan mänsklig hjälp. Men då situationen är akut, måste åtgärder vidtas. Vår förhoppning är dock att insatserna inte behöver bedrivas med samma intensitet i framtiden. Projektets långsiktiga strategi är att med hjälp av ökad kunskap om fjällrävens ekologi kunna bistå Länsstyrelsen med underlag för en effektiv och målinriktad fjällrävsförvaltning även när fjällrävarna, förhoppningsvis, blir fler och sprider sig till nya områden i fjällkedjan.

Sammanfattningsvis ökar alltså antalet fjällrävar, tack vare Länsstyrelsens insatser som baseras på den mångåriga forskningen inom Fjällrävsprojektet. Detta samarbete gör att situationen för fjällräven idag är betydligt mer lovande än för bara några år sedan. Det innebär dessutom att fler människor har möjlighet att stöta på en fjällräv när de rör sig på fjället. Vi från Fjällrävsprojektets sida är övertygade om att ett par märken i rävens öron inte har någon negativ inverkan på den stora naturupplevelse som ett möte med Sveriges enda arktiska rovdjur innebär för naturintresserade människor på fjället.

Rasmus Erlandsson, Karin Norén, Johan Wallén och Anders Angerbjörn, Svenska Fjällrävsprojektet, Stockholms universitet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons