Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mankell: "Äldre älskar lika starkt"

/
  • Henning Mankells
  • Henning Mankells förra bok handlade om hans eget liv, med avstamp i den cancerdiagnos han fick i början av förra året.
  • Henning Mankells nya roman
  • Henning Mankells nya roman
  • Vi måste prata mer om åldrandet och döden, menar Henning Mankell, som drar sitt strå till stacken med romanen

En gammal enstöring i Östergötlands skärgård gick hem stort bland franska läsare. Nu återvänder Henning Mankell till den pensionerade läkaren.
– Jag har förstått att det finns ett behov av berättelser om åldrandet, säger han.

Annons

Det var "Italienska skor" som kom först: boken om en enstöring på en ö någonstans i den östgötska skärgården som lärde sig ett och annat om sig själv genom människorna han mötte. I Henning Mankells nya roman "Svenska gummistövlar" lever samme gamle läkare Fredrik Welin ett lika ensamt liv, men redan på första sidan brinner bokstavligen hans förflutna inne. Allt han får med sig när huset står i lågor är regnrock och gummistövlar _ till på köpet två vänsterstövlar.

– Han ställs inför valet att återupprätta sitt liv eller ge upp. Då börjar det hända saker. Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat i samma situation. Är det värt att fortsätta när man förlorat allt), säger Henning Mankell.

Kanske är det en mordbrand som krävs för att rubba den enstörige läkarens sociala barriärer? Branden fungerar i alla fall som en rening, den skapar utrymme för nya relationer med de personer som han möter i sin jakt på brandorsaken.

Henning Mankell ser det stora intresset för den första boken som ett tydligt tecken på samhällets behov av berättelser om äldre människor. Det måste inte handla om alzheimer och inkontinens, äldre människor älskar lika starkt, eller starkare, som yngre, påminner han. Och döden borde även yngre ha en annan relation till:

– I den svenska kulturen i dag är döden en angelägenhet för Fonus, för sjukhus och för tv. Du kan leva ett helt liv i dag utan att se en död människa på riktigt. Jag hör människor säga om jag dör, men vad fan, det heter när jag dör _ döden är det enda vi kan vara helt säkra på. Det är ett kulturellt nederlag som oroar mig. Hur ska man få unga människor att respektera livet om döden är något som bara händer på tv?

Skärgårdsmiljön, vars förlaga finns någonstans i Gryts eller kanske S:t Annas skärgård, är lika närvarande som Skånes slätter i Wallander-böckerna _ men några guidade skärgårdsturer lär det aldrig bli.

– Den här skärgården har blivit ett slags sparkapital, precis som Kymmendö blev för Strindberg _ inga jämförelser i övrigt. Jag vet allt om den, jag är förmodligen avlad där, kanske till och med i en båt. Men vill man använda min bok som en karta kommer man gå på grund. Jag diktar såväl öar och farleder som människor.

Elin Viksten/TT

Annons
Annons
Annons