Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skogen vi ärvde

/

Våren 2012 skrev Maciej Zaremba en rad artiklar i Dagens Nyheter som väckte stor uppmärksamhet. Av detta blev sedermera denna bok till, som tar upp hur det, helt utan framtidsperspektiv, och med enbart iskall beräkning av avkastningen av skogen är på kollisionskurs med de vackra, själsliga och ekologiska föreställningar vi i grunden har om skogens värde.

Annons

Författaren ställer frågan om man har rätt till sin livsmiljö; har vi rätten att kräva att ha skog runt hus/by/stad? Hur mäter man den skönhet och fridfullhet som finns i skogen? Ett exempel som ges i boken är att skyddsgränsen mot hyggen är tre mil från Stockholm, i byn Storfors är det fem meter från husknuten, så skogen har blivit en slags klassfråga där de bosatta i skogslänen är underklass där äldre skogar blir till kalhyggen och utarmas, medan stadsborna kan ta cykeln till en gammal trollskog, för att ströva omkring.

Vi ska som växande turistland locka med orörd natur så långt ögat kan nå, men skogsmaffian m fl har helt egna regler när det gäller att kalhugga. Författaren menar att det var svårt att få människor att tala med honom om detta pga rädsla att bli utesluten ur jaktlag och att barn i skolan kunde bli utstötta. På bokens försättssida tillägnas boken fru Agneta Blomqvist och minnet av hennes ödelagda barndomsskog, detta får sammanfattar bokens budskap.

Annons
Annons
Annons