Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Genom Elsa Laulas ögon

+
Läs senare
/
  • Cecilia Persson ger sista föreställningen av Elsa Laula i länet i Lillhärdal på lördag.

Politiker, barnmorska, sexbarnsmor, debattör, renskötande same – Elsa Laula Renberg (1877–1931) fascinerar. Nu gör Cecilia Persson soloföreställningen på hemmaplan.

Elsa Laula var en drivande kraft bakom det första samiska landsmötet som hölls den 6 februari 1917 i Trondheim – senare den samiska nationaldagens datum.

Cecilia Persson, uppvuxen i Hosjöbottnarna, turnerar just nu i hemlänet med "Elsa Laula – kvinnan som sprängde gränser". Sedan årsskiftet är hon också chef för Åarjelhsaemien Teatere, den sydsamiska teatern i norska Mo i Rana. Den sista offentliga föreställningen ges på Härjedalens kulturcentrum i Lillhärdal nu på lördag.

Pjäsen bottnar i en vilja att se människan Elsa Laula, bortom tidningsrubriker och skriverier. Hon var omtvistad och det var inte alla som såg med blida ögon på de krav hon ställde, krav som än i dag inte är genomförda. Det fanns också samer som inte tyckte om att hon förde deras talan. I en renlinjig scenografi och kostym i nedtonad färgskala rör sig Cecilia Persson genom Elsa Laulas liv och kropp – alltid rakryggad. Barnmorskeutbildning och kungamöten i Stockholm, oroligheter i södra Lappland, landsflykt in i Norge där hon möter maken Tomas Renberg. Vi rör oss med renarna, möter barnen som föds – och sorgen när två av dem dör. Följer med på resor som till det första samiska landsmötet i Trondheim.

Cecilia Persson bryter kroppar mot kroppar, gestaltar många. Blandar norska och svenska dialekter med samiska – en språkblandning som fungerar utmärkt. Frode Fjellheims musik sätter stämningar. Flera gånger återkommer utifrånblicken. Det är språkforskarens, journalfilmsspeakerns och andras tolkningar av det samiska som ofta är komiska. Vi är i inifrånperspektivet.

Manusförfattarna hade kunnat renodla, plocka bort somt och vila i annat. Väl mycket (ett halvt liv) ska passera revy. Men jag förstår verkligen svårigheten i att stryka i det som också blir till en välbehövlig och oerhört levande historielektion sedd genom Elsa Laulas ögon.

Annons
Annons
Annons