Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför får jag gåshud av Champions League

/

Annons

I år firar jag sju år tillsammans med Champions League. Världens främsta fotbollsturnering och jag har kilat stadigt sedan 2008, och tillsammans har vi upplevt några av mitt livs häftigaste stunder.

Första gången var i Barcelona, jag minns inte vad det blev i matchen eller ens vilka de mötte, men jag minns känslan av att stå och se Messi, Xavi och Iniesta värma upp medan trycket steg på de närmare 90 000 åskådarna på Camp Nou.

Jag minns också att min allra första Champions League-intervju var med Carles Puyol, precis utanför den lilla kyrka som ligger mitt i spelargången i katakomberna under arenan. Det har blivit några intervjuer sedan dess. Och några magiska kvällar på Anfield, Bernabeu, San Siro, Allianz, Old Trafford och så många andra legendariska arenor som jag i dag kallar mina arbetsplatser. Jag får fortfarande gåshud varje gång Champions League-hymnen spelas och oändligt många gånger har jag tänkt; ”Det här kommer jag att berätta för mina barnbarn en vacker dag”. Mourinhos utspel, Zlatans konster, Messis magi, Sir Alex utbrott, Beckhams comebacker, Cristianos projektiler …

I år fick jag lägga till en helt ny upplevelse på listan. För första gången sedan Champions League och jag blev ihop så har vi ett svenskt lag i turneringen. För första gången på de här sju åren hade jag bästa platsen på sidlinjen, förtur på intervjuerna och fick assistera de utländska kollegorna med frågor om startelvan. Malmö kunde inte rå på Carlos Tevez och hans två mål av världsklass, men jag längtar efter att se vad de kan göra hemma mot Olympiakos på onsdag. Olympiakos slog förvisso Atletico Madrid (3–2) men de är inte lika bra på bortaplan, och framförallt så är Malmö oerhört starka i sin egen borg.

Dagen efter Malmös premiärmatch lämnade vi Turin för Amsterdam och svenskfokuset fortsatte då Zlatan Ibrahimovic mötte sitt gamla Ajax. Välkommen tillbaka, Guds son, stod det på banderoller och han hyllades med stående ovationer på Amsterdam Arena. Men mycket roligare än så blev inte kvällen för Zlatan. PSG kom inte upp i nivå. Det är något som fattas, sa Zlatan när han till slut kom ut till min intervjuposition.

Nog för att Zlatans insats var godkänd men det var några som höjde på ögonbrynen när de fick höra att han valts till matchens lirare. Det var till och med någon i PSG:s egen stab som brast ut i ett; Zlatan? I dag? Såg vi samma match? Kanske var det ett sätt att öka chanserna att få ut honom till intervjuposition, eller en hyllning inför sitt gamla lag, jag låter det vara osagt. För Zlatan själv kvittade det förstås men jag gissar att han inte skulle ha något emot att bli vald till bästa spelare på tisdag, när PSG tar emot Barcelona på Parc de Princes. Då måste Zlatan få de där bollarna han inte fick och sätta de där chanserna han inte lyckades sätta i Amsterdam. PSG måste helt enkelt lägga i en högre växel om det här ska bli året då Zlatan har en chans på där Champions-bucklan han så gärna vill vinna. Vilken match det kan bli, redan i andra omgången!

Giganten Zlatan Ibrahimovic brukar ses som nummer ett, men i mötet med sitt gamla Ajax nådde han aldrig några himmelska nivåer. Trots att han inför avspark välkomnades tillbaka av fansen med banderolltexten Guds son.

Annons
Annons
Annons