Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

I kväll avgörs ett krig här i Prag

+
Läs senare
/
  • Sportens utsände, Kristian Bågefeldt, på plats på Eden Arena i i Prag i kväll.

KRÖNIKA – U21-EM

Måndagen var en het dag i Prag.

Högsommarvärmen verkar ha tagit ett fast grepp om huvudstaden och när de här raderna skrivs, klockan är en bra bit över midnatt, så är det fortfarande behagligt ljumma vindar som fläktar in genom mitt vidöppna fönster.

Inne på Eden Arena i går eftermiddag var det bitvis tryckande, då det kändes som att luften stod helt stilla.

Det var där ett samlat, och förstås rejält tilltaget, medieuppbåd för sista gången fick chansen att ställa frågor till delar av den svenska trupp som senare i kväll ska ge sitt allt, sitt sista.

Jag vet inte om det var en motreaktion på Prags hetta, men jäklar alltså, vad coola alla i den svenska truppen ändå var.

Jag menar, samtliga i den där truppen ska ju ändå upp och spela en av sina troligtvis största matcher i karriären.

Men någon antydan till anspänning? Icke.

Hade jag inte vetat bättre så kunde man trott att det var omgång sex i division 1 norra som skulle ut och avverkas här på tisdagen.

Hela laget verkar besitta någon sorts tillbakalutad tro på det man håller på med, oavsett vilket motstånd som står på andra sidan och oavsett matchers dignitet.

I vissa grupper kanske liknande egenskaper skulle kunna urarta i någon sorts lättja, men inte här.

Här känns det bara en styrka och en trygghet.

Match som match, liksom.

Eller som Patrik Carlgren, som redan på torsdag ska spela Europa League-kval mot Vaasa med sitt AIK, konstaterade när någon frågade om hur han ställer om från en jättematch till en av lite mindre dignitet så tätt inpå.

"Jag brinner ju för fotbollen för fotbollens skull. Mentalt är det inte så mycket att ställa om. En fotbollsmatch är ju en fotbollsmatch."

En inställning som på något sätt ger mig sköna vibbar.

Finalen kommer att bli ett krig.

Ett krig där Sveriges chanser ligger i att först och främst sätta motståndaren ur spel.

Där tålamod blir ett nyckelvapen och där motattacken måste vara både snabb och skoningslös.

Där gruppen måste enas kring uppgiften.

Lite som mot Danmark i lördags, fast på den avancerade 2.0-nivån.

Mina timmar innan kriget kommer att gå åt till att försöka ta tempen på de vallfärdande Svenska supportrarna, som befinner sig i den tjeckiska huvudstaden.

Ni vet de där som jag var ute och letade efter redan i söndags, men misslyckades kapitalt med att hitta.

Nya rapporter från insidan gör att jag hyser goda förhoppningar om att lyckas betydligt bättre denna dag.

Några timmar senare följer det stora slaget.

Att få ta del av det, känna det, höra och se det, här på plats alldeles intill slagfältet, känns i sanning som en ynnest.

Vi hörs när röken har lagt sig.

Annons
Annons
Annons