Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Jag hoppas min kompis inte slängt sin Iscotröja

/

Annons

För några år sedan lärde jag känna en tjej från Málaga som nu bor i Stockholm.

Så fort hon öppnade munnen hördes det på dialekten att hon kom från trakterna där jag bodde som liten och jag blev lyrisk. Tänk att få snacka om staden jag har i mitt hjärta och återvänder till så ofta. Och kanske att få prata lite fotboll också, om hur det går för det blåvita solkustlaget.

Det visade sig att hon var helt ointresserad av det sistnämnda, trots att hennes familj aldrig missar en Málagamatch på La Rosaleda. Vi har en vän till familjen som spelar fotboll, sa hon. Jag fick hans tröja av min svägerska, jag vet inte om du har hört talas om honom, han kallas Isco.

Jo tack, nog har jag hört talas om honom. Den blyge, lille grabben med de korta och märkligt bågformade benen som kallats Málagas Iniesta. Han som var en av nycklarna när ett då stjärnspäckat Málaga var som absolut bäst och tog sig till kvartsfinal i Champions League. Han som värvades till Real Madrid av Carlo Ancelotti och som trots en del bänknötande har vunnit den kräsna publikens kärlek på Santiago Bernabeu-stadion. Han tog emot det prestigefulla Golden Boy-priset 2012 av Tuttosport för Europas bästa spelare under 21 år, och han beskrevs av New York Times som a young master. Och hur ofta skriver den tidningen om europeisk fotboll?

Jag förklarade för min ointresserade vän att han är ganska bra...

Jaha. Jag som så många gånger har varit på väg att slänga tröjan, skrattade hon.

Förra lördagen satt jag med spanska vänner i Málagas utkant och såg deras landslag möta Vitryssland. Givetvis hade jag ett öga på Sveriges match mot Montenegro på min mobil, men den var inte direkt prioriterad på spansk tv denna kväll.

Stämningen inför matchen var som den alltid är på en spansk bar, alla pratar, ingen lyssnar och alla vet allt inför den stundande matchen. Mina spanska vänner, tidigare så bortskämda med framgång, är nu betydligt mer skeptiskt inställda till sitt landslag. Många menar att Spaniens storhetstid är förbi och att flertalet i nuvarande landslaget har gjort sitt.

Matchen sparkades i gång och granskningen av varje rörelse på planen började. Varje passning fick kommentarer, varje misstag fick burop från de engagerade spanjorerna på baren.

Efter 18 minuter exploderade baren då 22-åringen med de krokiga men magiska benen skruvade in 1–0 i krysset i sin debut från start i landslaget. Ett drömmål! Spanien bjöd på två mål till av Busquets respektive Pedro Rodriguez, men det var Isco som dominerade matchen.

Inte långt efter slutsignal såg jag flödet på sociala medier svämma över om Isco, inte bara från fans utan i hög grad också från andra spelare som någon gång har spelat med eller till och med mot honom. Den ödmjuke killen är oerhört omtyckt. Den finaste komplimangen kom ändå från förbundskaptenen Del Bosque; Han är en av de viktigaste sakerna som har hänt landslaget på senaste tiden. Och rubriken på New York Times artikel var mycket riktigt: Tales of Spain´s fall may be a bit too early.

Personligen är jag mycket förtjust i spelarna som påminner mig om varför jag älskar den här sporten. Isco är en av dem – teknisk, passningsskicklig, spelintelligent och underbart elegant i sitt rörelsemönster.

Jag skickade ett sms till min vän hemma i Stockholm – Nu tar du fram den där tröjan!

ANNONS

Live: Här följer du kvällens bästa matcher

Se också: Massor av sport på viasat.se

Annons
Annons
Annons