Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Krönika: Samtalsämnet som aldrig dör

/

Efter två intensiva veckor med bevakning av Junior-VM i Toronto tog jag några dagars paus i mitt andra hem Spanien, för att låta tårna mina tina lite.

När jag över en kopp kaffe på den lokala baren i byn summerar mitt senaste äventyr för de spanska vännerna ser jag att de alls inte hänger med i min berättelse. De ler stelt, flackar med blickarna och någon försöker byta samtalsämne. Ingen håller med och ingen ställer några följdfrågor. Det är då det slår mig; de har ingen aning om vad jag pratar om, de vet inte vad hockey är.

Jag rundar av min story och viskar till min bästa väninna Mari Carmen, Mari, du vet väl vad hockey är. Si, si, ljuger hon, det är det där du brukar prata om när du inte pratar om fotboll eller bilar. Eh, ok … Du vet, på is med klubba …, försöker jag. Jo, jag har sett det, innebandy fast på någon form av sjö eller hur. Ridå. Det är bara att lägga ner. Summa summarum; jag var i Kanada och jobbade, nog så.

I stället börjar vi prata fotboll, eller egentligen har vi nog aldrig slutat, det är ett samtalsämne som aldrig någonsin dör i Spanien. Vi pratar om Real Madrid, om Barcelona, Torres återkomst till Atlético, om Málagas match i helgen och om Granada som kämpar i botten av tabellen.

Jag njuter, det är så oerhört gemytligt att luta sig tillbaka på den hårda pinnstolen och höra spanjorerna tjattra i munnen på varandra med sådan inlevelse om sporten som alla älskar.

Plötsligt handlar samtalet om Daniel Larsson. Det är smått otroligt att dessa spanjorer inte vet vad hockey är, men de vet vem Daniel Larsson är. Larsson spelar förvisso i Granada men ändå, att veta det men ha missat en hel sport.

Jag gör ingen grej av att han är svensk för det är ännu ingen som har gjort den kopplingen, det är ointressant var spelare kommer ifrån i detta fotbollstokiga gäng. Dessutom får jag inte en syl i vädret. Jag gör några försök när jag tycker mig ha något intressant att komma med men förgäves, för volymen på vännernas röster är för hög och tempot för fort.

Jag bestämmer mig för att vila, ladda batterierna efter tuffa jobbdagar och nästan sova men med öppna ögon till ett av de mest underbara samtalsämnen jag vet. Då och då pratas det om storstjärnor som Messi, Neymar och Ronaldo och då fyller Mari Carmen i att jag minsann har intervjuat dem. Jag nickar och ler men struntar i att utveckla.

Hemma i Sverige är jag ofta den som pratar mest, här är jag den tysta och faktum är att det är rätt skönt. Jag tar rollen som observatör; iakttar och lyssnar utan åsikt. Så annorlunda men så skönt. Någon ropar in en ny beställning och inte ens då behöver jag engagera mig för Mari Carmen har redan basunerat ut att Frida hon ska minsann ha kaffe utan socker samtidigt som hon betonar hur konstigt det är att dricka kaffe klockan två på dagen, och utan socker dessutom. Hela gänget håller med, svenskarna har konstiga vanor.

Sedan fortsätter fotbollssnacket igen.

Annons
Annons
Annons