Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Våga vara ett tjurhuvud – och vinn din egen match

/

Vincent Kompany och Yaya Touré, två stora kolosser med raka ryggar och stabila, fokuserade blickar. När det vankas fotbollsmatch. På en Formel 1-bana är de som två barn på julafton, det spritter i benen och tindrar i ögonen.

Annons

Eftersom Manchester City är ett Abu Dhabi-ägt lag brukar spelarna flygas ner för att få ta del av F1-cirkusen. Det är vansinnigt roligt att se dessa storstjärnor gå runt med kamerorna i högsta hugg och fota varenda mek och däck. Faktum är att de flesta idrottsstjärnor jag träffar är betydligt mer imponerade av andra idrotter än sin egen. 

Jag intervjuade legendaren Wayne Gretzky under Österrikes GP och även han var eld och lågor över att få gå runt bland bilarna. Under OS pratade Emil Jönsson och Anders Södergren med mig om Formel 1 så fort de fick chansen – mitt under medaljregnet i Sotji. 

Samma sak gäller åt andra hållet. Okej – Lewis Hamilton kanske inte drömmer om just längdskidor men han håller hårt på Arsenal och tittar på Premier League så fort han får chansen. Nico Rosberg står och kickar fotboll som uppvärmning innan han tar plats i bilen. När jag har intervjuar Nickas Bäckström pratar han om Zlatan, när jag snackar med Pontus Wernblom vill han prata NHL. Niklas Kronwall vill åka på F1 och vår svenske Formel 1-förare Marcus Ericsson går på hockey så fort han är i Sverige. Så där fortsätter det. 

Det är förstås så att de största av fotbollsmatcher blir vardagsmat för spelarna, de främsta racerförarna blir trötta på bilar och hockeystjärnorna behöver fokusera på något annat än pucken ibland. Men jag tror också att det handlar om att alla idrottare har något gemensamt och många av dem skulle säkert kunna blir lika bra på en annan gren än just den de valt att utöva. Visst skulle Lewis Hamilton lika gärna kunnat vara en Neymar och Nico Rosberg en Mario Götze eller Wernbloom en Douglas Murray. Emil Jönsson hade kunnat vara en Marcus Ericsson och Kronwall en Vincent Kompany! Kul tanke, eller hur?

När jag besökte Formula Medicin i Italien där F1-förarna testas och tränar fick jag förklarat för mig att F1-förares hjärnor har snarlik reaktionsförmåga som vanliga människor men att de inte ansträngs när de utsätts för extremt stressade situationer som kräver simultanförmåga. Tester har också gjorts på fotbollsspelares och hockeyspelares reaktionsförmåga och deras förmåga till splitvision. Det handlar om en idrottsintelligens som tränas upp men också finns där från början. Talangen är grunden men det krävs vilja och envishet för att göra dem till världens främsta.

Och just viljan och envisheten, den har vi ju alla från början. Tänk vad man kämpade, testade och drömde när man var liten. Jag läste en artikel om vad barn vill bli när de blir stora. Många hade svarat fotbollsstjärna, det fanns fortfarande många som svarade brandman och polis. Glädjande få flickor hade svarat prinsessa, men i stället ville många bli popstjärna och dansare. Men det bästa av allt var att fler än en hade svarat Svampbob Fyrkant! 

Jag vill också bli Svampbob Fyrkant! Inte för att jag har någon relation till just det programmet utan för att det svaret kommer från en så oförstört drömmande hjärna. En vilja som inte ser några hinder i att bli en tvättsvamp som bor på havsbotten i en ananas tillsammans med sin snigel. När slutade jag att drömma på det viset? Är det den typen av vilja och drömmar som gör vissa till bäst i världen? Kanske har vi något att lära av barnen och av världsstjärnorna. Våga vara ett tjurhuvud – och vinn din egen match, ditt eget race – oavsett vad du vill uppnå. Våga vara envis! Och sluta aldrig att drömma.

ANNONS

Live: Här följer du kvällens bästa matcher

Se också: Massor av sport på viasat.se

Annons
Annons
Annons