Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ge oss en klassiker, Charlotte

Annons

Längs en lång korridor i sporthallen här på Lugnet hänger foton från stora svenska idrottsögonblick. Träningsfrekventa Falubor vet vad jag menar. För Er andra kan jag nämna att Sixten Jernberg, Gunde Svan, Susanne Kallur och många fler lyser upp väggarna.

Jag stannar till vid en annan fototavla. Tagen i februari 1993. Torgny Mogren är i ensamt majestät på väg in i en kokande stadiongryta för att som femmilsvinnare ta emot jublet från 50 000 guldrusiga VM-åskådare.

Fotograf Leif Forslunds fantastiska bild blev en klassiker. I dag hoppas jag att ännu ett kapitel skrivs i svensk idrottshistoria. Aldrig har en svensk kvinnlig skidåkare vunnit ett individuellt VM-guld på hemmaplan.

Därför är det dags nu. Att Charlotte Kalla vinner dubbeljakten och att hon förutom guldmedaljen även får en hedersplats bland andra storheter här i sporthallen. En lokal som just nu fungerar som VM-presscenter och många med mig tar en paus i stressen och njuter av tavlorna.

När jag följde fredagens förmiddagsträning föll det sig inte bättre än att jag stötte samman med både Charlotte Kalla och Torgny Mogren. Kalla gjorde sin sista finslipning och svingade sig naturligtvis upp för mördarbacken lekande lätt.

Torgny Mogren tog det lite lugnare. Hans form är inte längre vad den varit. Tekniken finns där, men inte orken...

Men i motsats till Charlotte Kalla bär Torgny på en erfarenhet som hon saknar. Hur det är att åka ett VM-lopp inför 50 000 människor, där de allra flesta hejar på en. Den gången bars Mogren fram på publikens axlar.

"Det går inte förklara med ord. Men jag tror det blir något liknande här i morgon, (läs i dag), spekulerar segerherren från 1993, som hoppas på Kalla.

Mogren fick den gången både Jerringpris och Dagbragdsmedalj för VM-guldet. Kalla vet redan hur det är att ta emot sådana troféer, men det går ju vinna dem om igen.

Snacket längs spåret under fredagen kretsade annars kring banorna, mest den klassiska delen som anses vara för enkel.

I damloppet lär fältet sprängas ändå när Therese Johaug börjar köra med sin frenesi. Men bland herrarna är det gott om medaljpretendenter. Många är jämngoda och i svensklägret är nog de flesta överens: Det blir en ren spurtuppgörelse, kanske med ett avgörande speedryck i sprintbanans sista uppförsbacke, en knapp kilometer från mål.

Hoppas Marcus Hellner håller sig framme i det läget. Den pigghet han visade som trea i Östersund vittnar om en kropp på G. Jag utnämner honom därför till vårt största svenskhopp på herrsidan. Sen får Calle Halfvarsson gärna motbevisa mig, men just nu är hans form faktiskt höljd i dunkel.

Annons
Annons
Annons