Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hans-Erik Larsson: "Man lät mig ta hela smällen"

/

Herrstafetterna de senaste två gångerna – 1974 och 1993 – som skid-VM avgjorts i Falun har slutat i svenskt fiasko.
För 41 år sedan var det Hans-Erik Larsson som blev "syndabock".
– Man lät mig ta hela smällen, det var väldigt dålig stöttning, säger Hans-Erik Larsson.

Annons

När VM avgjordes i Falun 1974 ställde Sverige ett starkt stafettlag på benen, med Hans-Erik Larson, Lars-Göran Åslund, Sven-Åke Lundbäck och Thomas Magnuson.

Några dagar tidigare hade Magnuson vunnit tremilen och det svenska laget tillhörde medaljfavoriterna.

Men redan på den första sträckan försvann alla medaljchanser, och det på ett synnerligen spektakulärt och ovanligt sätt.

Bara några hundra meter efter starten lossnade ena bindningen från skidan för startmannen Hans-Erik Larsson.

– Man hinner inte tänka så mycket i det läget, det var bara att skynda tillbaka till starten och få en ny skida. Men efter ungefär 1,5 kilometers åkning så lossnade bindningen på den andra skidan också.

Bara ett skidbyte var tillåtet, vilket gjorde att det svenska laget diskvalificerades.

– Men det var inget man tänkte på då jag bytte skida för andra gången och om jag minns rätt så hann Lars-Göran Åslund ut på andra sträckan innan han plockades av banan.

Den nya plastskidan, från Kneissl, gjorde sin entré under VM 1974, och det var på ett par sådana som Thomas Magnuson vann tremilen.

Hans-Erik Larsson hade tänkt köra stafetten på sina vanliga träskidor, men det blev på de nya plastskidorna.

Men först skulle bindningarna monteras på de nya skidorna och de sattes fast med vanlig träskruv. Något som skulle visa sig vara orsaken till att de lossnade ur sitt fäste under loppet.

– Jag fick dem av någon ledare och det var en i laget som hjälpte mig att skruva fast bindningarna. Men vi hade inte en tanke på att vi skulle använda någon annan typ av skruv och inte heller någon i landslagsledningen hjälpte oss med det, vilket jag tycker att de borde ha gjort.

Hade ni inte testat skidan med de nya bindningarna innan loppet?

– Sven-Åke Lundbäck hade åkt ett varv dagen före stafetten på mina skidor och då gick allt bra.

Men testade du inte skidorna innan stafetten?

– Nej, det var klisterföre och då ville man inte riskera att få in något skit i vallan och lät därför skidorna bara ligga vid starten och vänta.

Efter loppet var förstås Hans-Erik Larsson deppad och besviken, men någon stöttning från landslagsledningen fick han inte.

– Arne Jordahl, förbundskapten, har inte med ett enda ord kommenterat det som hände. Jag har tänkt på det många gånger att någon borde ha kommit och frågat mig om vad som egentligen hände, men jag tror att många kände sig lite skyldiga till det som inträffade, men de lät mig ta smällen ensam.

Vad sa den som monterat bindningarna?

– Inte ett ord, men han vet förstås om vad som hände.

Hur kände du dig efter loppet?

– Det är klart att det kändes tungt, men det skulle ha varit ännu värre om jag visste att jag själv orsakat felet. Det fanns många bovar i det här dramat, men huvudansvaret låg på landslagsledningen.

I VM-stafetten 1993 var det Niklas Jonssons tur, eller rättare sagt otur, att förstöra de svenska chanserna redan på första sträckan.

På Torgny Mogrens reservskidor hasade Jonsson runt inför 60 000 åskådare och när han växlade hade han tappat nästan två och en halv minut på täten.

– Innan start märkte jag att det blev underfrysning, och det lades på ny valla innan start. Men jag märkte direkt i starten att jag varken hade fäste eller glid och var tvungen att stå mellan spåren.

Berätta om känslan i kroppen och dina tankar då?

– Det är klart att det blev panik och att det gjorde att jag åkte ännu sämre. Du hade kunnat väcka mig vilken tid på dygnet, när som helst, och jag hade åkt bättre skidor än den gången.

Det måste ha varit en väldigt jobbig känsla att känna att du förstörde medaljchanserna för ett helt lag, en hel nation?

– Så klart, speciellt i det läget att vi inte hade någon medalj innan stafetten. Då blev pressen och längtan efter en medalj väldigt stor. Samtidigt händer det sådana här saker ibland i stafetterna. Veckan efter, i stafetten i Lahtis, tappade Italiens Valbusa tre minuter på startsträckan.

Fick du det stöd du behövde av folk runt omkring efter loppet?

– Ja, jag fick det stöd jag efterfrågade. Det är klart det var jobbigt några dagar efter stafetten, men det underlättade förstås när Mogren tog guld på femmilen.

Världscupstafetten i Lahtis veckan efter VM, vann Sverige, med Niklas Jonsson i laget, och fick åtminstone, till viss del, upprättelse för fiaskot i VM.

Fem år senare, vid OS i Nagano 1998, nådde Niklas Jonsson sin största framgång i karriären med silvret på femmilen.

Fyra år senare la Jonsson av och i dag sitter han med i längdkommittén i FIS, det internationella skidförbundet.

När VM avgjordes i Falun för första gången, 1954, gick det dock bättre för det svenska herrlaget, som då slutade på bronsplats.

Då blev det även ett brons för det svenska damlaget.

Annons
Annons
Annons