Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hansson: Festen kan börja!

Annons

VM här i Falun kan i storlek nästan jämföras vid ett olympiskt spel. Så känns det efter en dags promenerande runt Lugnet. Reflektionen är dessutom global. Internationella storfräsare från olika landslag och från FIS, sprider superlativer omkring sig: "En tia av tio möjliga", säger FIS marknadsansvarige Marcel Looze och han har sett ett och annat.

För oss som var med förra gången det begav sig 1993, känns dåtidens VM som rena stenåldern. Nu är allt gigantiskt. Bara området för vallarna är som en egen stadskärna. Det byggs på både bredd och höjd för TV och radio. Allt är planerat i minsta detalj för sponsorer och honoratiores servetterna redan vikta, linnedukarna stärkta och vinglasen framsatta till VIP-restaurangens första sittning.

Tisdagen präglades annars av en frenetisk slutspurt med infrastruktur, byggande, staketstängning, skidtestning och träning i en salig röra. Mitt i detta ljudinferno trängde plötsligt en tunn, tunn fiolmelodi genom bruset.

Nästan desperat lät den, som en tyst protest mot att gemytet och det småputtriga lyser med sin frånvaro. Men det är väl bara gamla mossiga nostalgiker som tänker så.

Jag fick förresten testa banorna. Tog rygg på vice banchefen Thomas Wassberg uppför mördarbacken. Jo det är sant, men han körde och jag satt bakom på fyrhjulingen. Tur var väl det för om vi åkt skidor hade någon måst leta fram syrgasaggregatet...

Banorna verkar jättefina. Snö finns i mängder och även om det blir den tö som metrologerna hotar med, så håller underlaget med garanti under de två veckor mästerskapen pågår.

Hur kommer det då att gå? Ja vi tar förstås ett antal medaljer, där Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Johan Olsson och stafettlagen har chans. Plus kanske Calle Halfvarsson i sprint och så Stina Nilsson förstås.

Nu undrar Ni kanske om jag fått solsting. Nej inte alls, men här gäller att vara optimist, i alla fall innan mästerskapen börjar.

Sen kanske realismen talar ett annat språk, där den uppenbara risken är att Norge tar fler medaljer än oss. Eller: Det kommer de att göra utifrån sin enorma bredd.

Emil Jönssons kamp för en eventuell start i torsdagens sprint följs av en hel skidvärld. Tyvärr känns den desperat. Besked kommer senast onsdag förmiddag, men bäst för alla vore nog om han avstår. Tänk bara om han startar och slår upp muskelskadan igen.

Annars är det alltså upplagt för dramatik och stor underhållning. Det gäller för de 700 aktiva, deras lika många ledare, vi 1 500 i media, 1 800 funktionärer och inte minst: Alla 160 000 människor som köpt biljetter i förköp.

Festen kan börja!

Annons
Annons
Annons