Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Östersunds FK – jag hurrar för framgången i Superettan

+
Läs senare
/

Vår krönikör Pamela Andersson rankar de hetaste sportsnackisarna – på sitt unika sätt.

1. John Guidetti

Det är något med den killen som inte bara jag faller för. Och då pratar jag inte bara på plan. Den svenska stjärnan står för något unikt, en kaxig charm som går genom tv-rutan, en slags mini-Zlatan som trots sina unga år inte bara halkat fram genom de europeiska ligorna på ett bananskal. Där finns en glöd som liksom lyser upp ansiktet och hans kroppsspråk och som kommer inifrån. Från hjärtat. Storyn om den åttaåriga pojke som fick syn på John utanför sitt hus några veckor innan EM och som sprang till honom och frågade om han ville spela fotboll med honom har ni kanske redan hört? Jag blev i alla fall varm i hela kroppen när jag läste blogginlägget på John förklarade att han inte hade tid eftersom han ville se Champions League-finalen men lovade att de kunde lira efteråt? "Om du är vaken då?" sa Guidetti och gick därifrån. Pojken tog detta som ett löfte, höll sig vaken ända till matchen var slut och sprang sedan ut till fotbollsplanen (som låg alldeles intill) halv tolv på natten med sin pappa som beredde sig på att få trösta sin besvikna son – och där stod han och väntade. Guidetti. Mitt i natten. Och så spelade han fotboll med en okänd åttaåring. John Guidetti har vad vi i branschen kallar för star quality, något man föds med och som egentligen bara till hälften är beroende av hur bra man är, och att han leder det U21-landslag som på tisdag spelar EM-final är bara som det ska vara. Guidetti är den inofficiella ledaren i det kompakta lag som hela Sverige tagit till sitt hjärta och som ska stå upp mot Portugal i en final som redan är historisk. Bara tre gånger tidigare har ett herrlandslag tagit sig till en stor fotbollsfinal och bara en gång, 1948, har det slutat med seger. Hur det går på tisdag hänger inte bara på Guidetti men vi är många, inte bara en åttaåring och hans pappa, som unnar honom det allra, allra bästa. Ett guld.

2. Svenskkampen

Magnus Norman mot Jonas Björkman i Wimbledon känns som en härlig fight! Båda exstjärnorna har chansen att ta hem segern i herrsingel, Norman bakom Stanislas Wawrinka och Let's Dance-Björkman bakom Andy Murray. Svensk tennis är på gång igen! Typ.

3. Östersunds FK

Ja ja, jag vet att det är långt kvar men eftersom det är min devis att fira så mycket man kan i förskott (det värsta som kan hända är att man fått vara glad i onödan) så hurrar jag för framgången i Superettan redan nu! Räck upp en hand alla som trodde att gänget från Östersund skulle ligga på allsvensk plats under sommaruppehållet? Trodde väl det...

4. Andreas Almgren

Han slog igenom med dunder och brak när han kom från ingenstans förra året och tog ett JVM-brons på 800 meter. I helgen slog han till igen. 1.45,61 är den näst snabbaste 800-meterstiden i Sverige på herrsidan och den 20-årige talangen grät nästan av glädje. "Det här var bättre än julafton!" jublade Almgren. Själv jublade jag också. Men kanske lite mera lagom. Tiden är ju fantastisk med svenskt mått mätt, men efter en titt på världsårsbästalistan får man ändå ett visst perspektiv. 31:a plats… Tja, julen går ju snabbt över.

5. Erik Karlsson

Jag blir konstigt stolt varenda gång en svensk tar hem något stort i en världssport. Och bilden på Karlsson med Norris Throphy-bucklan som NHL:s bästa back för andra gången ger mig rysningar!

6. SM-veckan

Det kommer att vimla av idrottare i Sundsvall i veckan, 255 svenska mästare ska koras i 38 idrotter och på deltagarlistan hittar jag en viss Charlotte Kalla som inte bara nöjer sig med att vara OS- och VM-guldmedaljör på längdskidor utan nu vill bli svenska mästare på rullskidor också! Kul!

7. Åre Extreme Challenge

Jag är full av beundran för de cirka 500 personer som utsatte sig för det som kallas för Åre Extreme Challenge: 25 km kajak, 15 km löpning från Åre By till 1240 meter höjd och sedan avslutning med mountainbike 31 km. När vi andra njöt av sommarens första dag på stranden (eller som jag med en lyxig räkmacka i Almedalen) kämpade Umeåbon Robert Lindberg till sig EM-segern i multisport genom forsar, snötäckta spår (!) och downhillcykling för andra året i rad. "Det var jättehärligt med all snö" sa den svenska mästaren när han kom i mål efter 4 timmar, 53 minuter och 46 sekunder. Respekt! (Och kallt!)  

Annons
Annons
Annons