Först kom skriken. Sedan såg Stina Almqvist en kompis kastas framåt i bussen som var på väg att välta. I ett försök att resa sig svimmade hon av. Nästa minnesbild är ett hav av glassplitter.
– Bakrutan var sönderslagen så jag hoppade ut där. Ute var det mycket värre än vad jag kunnat föreställa mig.