Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaGabrielle Bäckströms krönikor

Gabrielle Bäckström
Krönika – Gabrielle Bäckström: ”Jag kunde ha dött i söndags”

Text: 

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Jag kunde ha dött i söndags. Det var inte en rolig känsla. Allt saktar som ner, samtidigt som allt går väldigt snabbt.

Det är en väldigt märklig känsla av att få möte av två bilar i bredd. Känslan av hur hjärtat sjunker i bröstet och man håller andan.

Den kontrollerade inbromsningen samtidigt som hjärnan rasslar på för att räkna ut hur man bäst kör ner i ett dike utan att ta för mycket skada.

Inbromsningen. Tacket man skickar till någon därovan att det inte fanns någon bil som låg bakom. Så det fanns utrymme att agera snabbt.

När man ser hur den andra bilen i mötande körfält hittar en liten ficka och lyckas prångla sig in på rätt körbana. Men man håller fortsatt andan.

För chockad för att tuta argt. Men möter omkörningsförarens blick. Han bara flinar.

Annons

Arkivbild.

Annons

Fy satan vad arg man blir. Fy satan vad arg jag blir. Vansinnig.

Ja, jag hade kunnat dö i söndags. På E45 någonstans bortanför Överhogdal. Fast någonstans bland förvriden metall och glassplitter.

Det finns andra som gjort det. Dött alltså.

Vi hör om dem som nummer i statistiken. Vi är lyckliga vi som sluppit drabbas. För andra är numren i denna statistik en livsförändrande förlust, en livslång sorg, ett hål i hjärtat som aldrig mer blir helt. Kanske en förälder som aldrig kommer hem, en hand som någon aldrig mer ska få hålla.

Det var tredje gången i mitt liv som jag hamnat i en sådan här situation. En mötande bil i omkörning och full fart mot mig och min front. Tredje!

Är det meningen att man ska bli helt blasé och bara vänja sig?

Jag tycker nog att det är tre gånger för mycket. Ska man inte kunna åka en tur för att sätta årets potatis utan att slippa att sätta livet till på kuppen?

Är det för mycket begärt?

Samtliga av de tre gångerna har det suttit manspersoner bakom ratten. Inget generaliserande. Bara ett konstaterande.

Så tänk efter.

Ta en fem minuter och pilla lite på ditt eget samvete.

Finns det något som gör ont? Som skaver lite när du tänker på det? Något felbeslut? Någon överilad omkörning? Där det verkligen kunde ha slutat illa?

Annons

Det är nu du har tid att tänka till innan det är för sent.

Annons

En trafikpolis berättade för mig en gång att det är inte sällan de som avlider i trafikolyckor ser nästan oskadda ut när man tittar på dem.

Det är ofta istället de väldiga krafterna som uppstår i kollisionen som sliter organen från sina platser och de inre blödningarna som kroppen inte klarar av.

Tänk. På. Det. En. Stund.

Låt det sjunka in.

Organ som slits från sina fästen.

Bilarna kan måhända göras säkrare men människans kropp är fortfarande lika skör och mjuk.

Det spelar roll vilka beslut du tar i trafiken.

Bilkörning är en gren där det inte är den som kommer hem först som vinner.

Det är den som kommer hem säkert.

Annons

Annons

Till toppen av sidan