Nyss Anåfjällets tron stod vit.

Nu övar Ljusnan sommarsvit

med flöjter och med fela.

Där glider ripan i sin flykt

till videsnåret som känns tryggt,

när vinden börjar spela.

Den späda kalven följer tätt

i vajans spår mot höjd så lätt

och snön som svalka bjuder.

Du gode herde var oss när.

Din stig oss varje dagsled lär,

där livets källsprång ljuder.

Se Kläppen får sin högtidsskrud

som väntar han en himmelsk brud

i solsken utan like.

O Gud, väck hjärtats kärlekssång,

du som har lovat att en gång

ta mot oss i ditt rike.

Bo Lundmark

(mel. Sv. ps. 200)