Vad vore Härjedalen utan alla ideellt arbetande krafter? Hur många musikfester, fotbollsmatcher, pimpeltävlingar, språkcaféer, loppisar – ja listan kan göras lång – skulle egentligen bli av? För att möjligen hårddra det lite – utan det ideella engagemanget stannar Härjedalen!

Civilsamhället utgörs, och nu citerar jag Wikipedia, ”av den "tredje sektorn" i samhället, som är åtskild statsapparaten och näringslivet och i stället innefattar familjen och den privata sfären.[1] Exempel på aktörer inom det civila samhället är samverkande individer och olika idéburna sammanslutningar såsom hembygdsföreningar, ideella föreningar, idrottsföreningar, koloniträdgårdar, kyrkan, privata stiftelser, studieförbund och välgörenhetsorganisationer.

Konkreta exempel hittar vi nära oss själva. Vad vore Björnfesten, Härdalsyran, Hedeveckan, midsommarfirandet i Ljusnedal, och så vidare, och så vidare utan alla de som ställer upp och jobbar. Utan någon annan ersättning än möjligen gratis inträde och kanske en hamburgare fram på småtimmarna.

Vi behövs alla i civilsamhället. Det är kanske inte möjligt för var och en att grilla korv till två på natten, så är det. Men i civilsamhället, i alla de föreningar och andra sammanslutningar som på något sätt ändå jobbar för våra lokalsamhällen – det finns alltid behov av människor som hjälper till ideellt på olika sätt. Jag är rätt säker på att dörren är öppen, för den som vill och frågar.

Själv är jag absolut inget föredöme i detta, lika bra att få det sagt. Och jag kan inte låta blir att imponeras av alla de som lägger så mycket av sin tid och kraft på att vi andra ska kunna nyttja en slalombacke, en fotbollsplan, gå på loppis eller delta i andra aktiviteter, runt om i Härjedalen. Och samtidigt, faktiskt, bidra till vårt demokratiska samhälle. Att känna sig delaktig och att ha möjlighet att påverka är viktiga byggstenar i en demokrati. Där spelar civilsamhället en stor roll.

Så tack till er alla

Mikael Andersson

chefredaktör, ansvarig utgivare

Tidningen Härjedalen