Lagen har jag brutit,

mång hundrade gånger.

Och visst har det väl hänt,

jag sjungit falskt i mina sånger.

Men en sak är då säker,

när mitt högmod står och bräker!

- Att då! när sången kom en gång.

Grät jag, natten lång.

Jag såg en värnlös kvinna stå,

helt hjälplös denna dag.

- Hånad och bespottad!

under kungars helga lag.

Då rösten ljöd, så mjuk och varm,

fick den lagen sparken!

Stenar släpptes,

och föll till marken.

Medans nåden fyllde kvinnans barm.

Hycklare och hovmän,

alla gick dom ut.

När dom mötte Sonen,

lagens enda slut.

A/L

Vill du få din dikt publicerad i TH? Mejla till redaktion@tidningenharjedalen.se. Vi förbehåller oss rätten att välja vilka dikter vi publicerar.