Så länge jag kan minnas har myggen varit ett givet samtalsämne, i synnerhet sen turismen blev mer omfattande i våra nordliga bygder. Vid ett tillfälle klagade en turist över sommarens plågoandar för min morfar i Umasjö. Till sin förvåning uppmanades han istället att vara tacksam för myggen med följande underfundiga motivering: Utan mygg kunde vi inbilla oss att vi redan är i para-diset, men utan dem skulle det heller inte vara så likt paradiset som det är! Jag tror inte att själve kung Salomo i sin vishet skulle ha uttryckt det bättre.

Ändå lär Gud enligt en samisk sägen ha varit rådvill om vad han skulle göra med myggen i tidernas begynnelse. Därför behöll han dem i en skinnsäck, som en gammal kvinna fick ansvaret för. Gud skulle fundera ett tag till på myggens vara eller inte vara och gumman lovade att under inga omständigheter öppna säcken.

På tredje dagen blev hon emellertid trött på det evinnerliga surrandet från säcken och kunde inte låta bli att knyta upp den för att se vad det kunde vara. Då flög myggen ut i en stor svärm. Hur gumman än sprang runt kåtabacken lyckades hon inte fånga dem. Snart hade de spridit sig överallt i fjäll och skogar.

Sägnen förtäljer inte vilket beslut Gud hade fattat när han åter-vände till hennes kåta och fann säcken tom. Gummans olydnad innebar i varje fall att samerna fick sin bäste dräng, tjoejhke, som driver renarna upp i hög-fjället i rättan tid!

I en jojk från början av 1800-talet efter härjedalssamen Anders Fjellner (sedermera kyrkoherde i Sorsele) möts gräshoppan och myggan:

Gräshoppan frågar myggan:

– Vad gör du om sommaren?

– Jag sjunger. Men vad gör du själv?

– Jag dansar ju därtill!"

Bo Lundmark