Som tillfällig men regelbunden besökare i Tänndalen tog jag mig häromdagen en springtur. Det var bitvis fantastiskt, då naturen i  sommargrönskan är till sin fördel och luften är frisk och ren, men tyvärr var löpturen även en rysare, eftersom Tänndalen helt saknar trottoarer. Löpare och cyklister tvingas ta plats på en minimal vägremsa, i möte med semestertrafik:  bilar, långtradare osv, långt över rekommenderad hastighet 60 km/h. Varför går det inte att ta sig fram på ett säkert sätt i Tänndalen?

Tänndalen marknadsförs som en hälsosam sportort med orörda fjäll och enastående ren fjälluft med skidåking i världsklass sedan "urminnes tider". På senare år har även sommarturismen ökat.  Som kontrast till den sunda livsstilen och tystnaden skär ljudet av bilar som genomborrar tystnaden och tillgång till bil anses som en nödvändighet i denna glesbygd. Men medan hållbar utveckling står överst på agendan i många andra sammanhang är det märkligt att det aldrig prioriterats att bygga trottoarer och övergångställen i Tänndalen.

Rörosvägen var en gång i tiden en ödslig genomfartsled som anknöt Funäsdalen med norska gränsen och det är förståeligt att cirka 80 personer inte kan prioriteras för kommunens budgetanslag. I dagsläget har dock bebyggelsen av fritidshus ökat markant. Som en Coronaeffekt använder många sina hus stora delar av året, och framför allt under högsäsongsveckorna märks det då vägen utnyttjas av såväl löpare, vandrare och cyklister, även yngre barn och äldre, som inte har något annat alternativ för att ta sig från A till Ö, trots att det äventyrar säkerheten. Att det hittills inte skett någon allvarlig olycka  är väl ett mirakel.

Kanske hävdar beslutsfattare att i Tänndalen kan man springa i skogen och åka skidor i de preparerade spåren. Det är förvisso sant, men under stora delar av året är marken svårtillgänglig med blött underlag och snö. Som hängiven löpare vill man kunna springa året om. Längdspåren är fina men de är avgiftsbelagda och ur ett allmänt tillgänglighetsperspektiv kan det anses självklart att vardagsmotion ska kunna genomföras i Tänndalen liksom i resten av Sverige, utan att man ska behöva betala för det.

Jag har förståelse för att breddning av stora landsvägen för att skapa trottoar och gångbana/cykelbana skulle vara en stor ekonomisk investering för Härjedalens kommun. Men ställ det mot att man skulle få tillbaka en renare natur, när fler väljer att ta cykeln, elcykeln, mopeden eller kanske en löptur till närbutiken. Ställ det även mot att kommunen på ett mycket mer övertygande sätt skulle kunna leva upp till ryktet om en hälsosam och miljövänlig sportort, där framför allt sommaraktiviteterna, utöver mountainbike i skogsterräng skulle kunna få sig ett uppsving.

Som uppvuxen i Tänndalen värdesätter jag den orörda naturen och jag motsätter mig inte bilism men tycker att alternativa transportformer måste få en chans. Bygg trottoarer, cykelbanor och övergångsställen i Tänndalen!

Maria Sörgjerd