Annons

Annons

Annons

Funäsdalen

Minnesord: Gunnel Ledin, Tänndalen - Sävedalen

"Allt är stilla... Över Tännån sveper dimman som en vit rök. Den höjer sig sakta upp mot Rödfjället, sveper in Storkläppen i sitt dunkel, men smyger sedan bort längs dalgången...".

Citatet är hämtat från "Tänndalen i mitt hjärta" (2011) författad av Gunnel Ledin. På Lillpersvallen i denna vackra dal föddes hon den 20 september 1935. Hon var Anna och Erik Nilssons andra dotter. Storasyster Ingrid kom till världen fem år tidigare. Med Kicki och Inga-Britt blev de så småningom en kvartett.

Gunnel Ledin. Foto: Eva Nilsson

Gunnel visade tidigt håg för studier. Efter folkskoleåren hemma i Funäsdalen var det dags för samrealskolan i Sveg. I "Människor och minnen från Funäsdalen med omnejd" (2003) har hon fångat den längtansfyllda hemfärden till första skollovet: "När vi lämnat Hede började Äventyret. Den sista halvmilen var oändlig. Ljusen i Tännäs skymtade förbi...Vilken lycka! Hemma! Vid busstationen står pappa och välkomnar. I köket hemma på Gästis väntar mamma med te och smörgåsar... I detta ögonblick finns varken skola eller kamrater, ensamhet eller hemlängtan. Nu är jag hemma".

Annons

Annons

I skriften "Uppväxt på Gästis" (2013) förmedlar hon fler minnen från barn- och ungdomstiden. De fortsatta studierna gjorde henne redo för läraryrket och den första tjänsten i Glanshammar.

Vid 25 års ålder blev Arne från Örnsköldsvik hennes make och i det göteborgska Sävedalen slog de ned sina bopålar. Så småningom växte familjen med Björn och Ann-Charlotte.

Engagemanget för sin hembygd behöll Gunnel genom alla år och sommarvistelsen i stugan vid Tänndalssjön var viktig för henne. Så blev det även för Arne, som slutade sin vandring vid millennieskiftet. Inte för inte återkommer samma slutord i hennes skrifter om hembygden: "Tack Tänndalen för ännu en sommar!"

I Gunnel hade Härjedalens Fornminnesförening en hängiven medlem och i föreningens Gård- och säterarkiv fann hon åtskilligt som berikade författarskapet. Hon ägde också förmågan att komma i givande samtal med sina sagesmän. Det har i hög grad bidragit till att göra hennes skildringar av miljöer och människor levande. Många har glatt sig åt porträtten av Olina Elfberg och Nils Uthus eller minnena från Morvallen och Hagrunlia.

När Fornminnesföreningen 1994 firade sitt hundraårsjubileum bidrog Gunnel med källmaterialet till den teaterpjäs om Erik Fundin som framfördes i Fornminnesparken. Samma år utkom hennes personskiss om Fundin, föreningens grundare. Hon blev också en ivrig tillskyndare av Härjedalens Fjällmuseum, invigt 1999.

Annons

En strof i Georg Granbergs dikt vid begravningen av hennes farmor Karin känns också giltig vid minnet av Gunnel som slutade sin vandring den 8 juli 2022:

"Vår hembygd var dig kär med skogar, fjäll och dalar,

där himlen nära är och barndomsminnen talar.

Din hembygd tackar dig ty du är ett med den

och på din levnads stig var blomma var din ".

I tacksamhet

Härjedalens Fornminnesförening

genom Bo Lundmark

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan