Det är oktobernatt.

Den första snön

faller ljudlöst över byn.

Lyssnar till andetagen

från min älskade.

Somnar utom hörhåll

för kulsprutorna

och ropen på hjälp.

Fåglarna tystnar,

skogarna skövlas,

vapnen exporteras.

Men livets väv

är vävd utan sömmar

sa en indianhövding.

Vi måste ge röst

åt hav och sjöar,

fjäll och skogar,

åt systrar och bröder

i nöd och förtryck.

Denna sargade,

skimrande jord

är vårt hem

i universum.

Låt oss fatta

varandras händer

för livet, freden

och friheten.

Bo Lundmark