Bäcken brusade som om våren

trots att nysnön lyste i snåren

Mittåsjön låg där blå som bläck

under himlens flyttfågelsträck

Den nattgamla isen skavde mot land

och maskorna löpte ur Hintas hand

Från åran föll en droppe klar

med en stilla krusning till svar

Vi väcktes av Stinas klara röst

innan solen orkat upp i öst

Rödingen glänste i glittrande nät

till en ripas knarrande morgonfjät

Bo Lundmark