Domssöndagen, kyrkoårets sista helg, står för dörren. "Kristus konungens dag" är annars den vanliga benämningen på denna söndag i kristenheten. Och "Kristi återkomst" lyder överskriften. Efter den dagen längtar kyrkan. Dagen när Kristi seger blir uppenbar!

Under min tid som kyrkoherde för samerna avslutade jag kyrkoåret med tjänstgöring i Gällivare gamla kyrka vid Vassaraälven. Duobbmoajllek är domssöndagens namn på lulesamiska.

Vid helgsmålsbönen ett år läste jag de trösterika orden i Uppenbarelsebokens 21:a kapitel: "Gehtja, Jubmela goahte le almatjij lunna... Se Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem...och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta."

Just när orden var lästa hördes någon bulta ivrigt på kyrkporten. Med raska steg skyndade kyrkvärden dit för att öppna. Då kom en överraskande fråga från mor Maria, som just anlänt med bussen: "Finns det något rum kvar i härbärget?"

Ett leende spred sig över församlingen, medan hon smög sig in som en liten ängel till sin plats i kyrkbänken. Med sin ankomst rörde hon vid våra hjärtan och vi sjöng in Kristus konungens dag med glädje och förtröstan:

Mån diedav uksa rabas le...

Jag vet en port som öppen står

där från de gyllne salar

en klarhet som från korset går

om Kristi kärlek talar.

O djup av nåd, min Gud, hos dig,

att porten öppen står för mig... (Sv. ps. 223:1)

Låt oss be med den gamla psalmens ord: Herre, döm mitt hjärta här i tiden, innan världen döms av dig , och när tiden är förliden, i ditt domslut fria mig. Amen. (Sv.ps. 356:5).

Bo Lundmark