En midvintermorgon

hade snön begravt alla spår

Vinden hade mejslat

den nya dagens anletsdrag

Livet väntade på oss

vitt och oskrivet

Månen tonade bort

som sista ackordet

i en sonat

Under denna paus

när klaviaturen låg orörd

och tiden höll andan

verkade allt kunna ske

som i skapelsens morgon

Bo Lundmark