Miljö och markdomstolen utslag att ge klartecken för rivning av Hotell Tänndalen. Inga invändningar att tillåta groteskt stor byggnation utan anpassning till en historik, som sökt bygglov.

Sorg och upprördhet är mina känslor. Sorg för denna exploatering av känslig miljö. Att det finns ledamöter som anser att det är en modern utveckling, liksom den byggnadsnämnd som inte gav några betänkligheter. Sorg, att bli imponerad av ett projekt som tillåter rivning av Hotell Tänndalen. Ett minnesmärke av en kultur som påvisar Härjedalens tidiga turism med ett nedtonat och väl anspassad arkitektur i utförande som speglar den tidiga bebyggelsen. 

Dagens anda är inriktad på att; bevara, laga, återanvända, där byggnadsvård finns att tillgå. Vad som nu tillåts utan protester av berörda nämnder är en bebyggelse som är en  malplacerad arkitektur i en utslätad version. Upprördhet känner jag om de nämnder som fattar beslut om ny exploatering i känslig miljö inte har kontakter med expertis som kan bedöma arkitektur, vilket jag utgår från att berörda ledamöter inte har utbildning för.

Upprördhet över en mentalitet att riva dert gamla och bygga nytt. En signal till fler byggfirmor med kapital som önskar åstadkomma där risken är stor för nya sår och det som kallas för våldtäkt av miljö. Upprördhet över tjänstemän som inte har förståelse och empati för sin lokalmiljö med perspektiv, där kultur och bevarande ska finnas för framtida generationer.

Hans Rooth född i Sveg