En man steg av bussen, i Sveg i september sommaren 1955. Eftersom hans nye arbetsgivare PO Persson Bergvik & Ala, är upptagen av att spela en spännande tennismatch skickar han den 12 årige sonen Per Amund att hälsa välkommen.

Föga anar Per Amund - denna dag är den första dagen i den idrottshistoria som resenären inom en tid skapar i Sveg och i länet. Den resande är endast 22 år när han kommer till Sveg. Han blir kvar i Sveg och kommer i den spännande framtiden fostra nästan en hel generation ungdomar i 10–12 års åldern

Vid tiden från slutet av 1940-talet och i 50-talets början finns i Sveg en handfull seniora bordtennisspelare som Åke Hansson, Georg Kallin, Sven Rehnberg, Karl-Erik Bengtsson (Be-Ge) och Erland Wilhelmsson. Erland kom att kallas Wille-Vispen på grund av sin blixtsnabba handledsvridna backhand. Träningar sker i B-salen på Folkets Hus, samt ute på Bäckedals folkhögskola. Intresset är inte stort och lockar få ungdomar som vill prova på. För att måhända skapa intresse anordnas en föreställning i stora salen på Folkets Hus med två världsstjärnor. Tage Flisberg och Alex Ehrlich som uppvisningsspelar inför publik. Trots detta goda initiativ tar ingen på allvar tillvara bordtennisen som fenomen.

Fotboll och Ishockey dominerar alla pojkars sysselsättning. För flickorna finns i någon mån gymnastiken. Intresset för idrott är stort och det kommer snart visa sig att det finns spelrum för en ny idrottsgren som passar alla.

Hösten 1955 blir ungdomarna i köpingen varse, att den man som stiger av Ljusdalsbussen är en bordtennisspelare av rang. Det pratas om en kille som är mycket duktig och att han är norrlandsmästare. Många är vi som föreställer oss och fantiserar om att bli framtida idrottsstjärnor. Men vi är låsta i egna funderingar då vi saknar förebilder. Hur går det till att nå framgången? Och då - som en skänk från ovan kommer en stjärna till Sveg från Söderhamn. Hans namn är Josef Hagberg.

Josef kallar till träning i gymnastiksalen på tredje våningen på folkskolan. Förväntan är stor. Många visar intresse. Det märkliga är att det kommer lika antal flickor som pojkar. Alla är fångade av den spänning som ligger i luften. Den kille som behandlar alla lika blir till den gestalt som alla följer. Josefs ledaregenskaper och fallenhet att engagera de törstande trängtande idrottsungdomarna kommer bli av den omfattningen att pingisen lockar till sig så många, som upp mot 40 ungdomar på träningarna. Träningen leds på ett nytt och modernt sätt. Träningsmomenten är förberedda. Backhand, forehand, offensiv och defensiv. Och Josef instruerar alla som känner sig delaktiga och alla får ta plats.

Bordtennis är en populär sysselsättning i Jämtland och Härjedalen de här åren. I Ljusnedal, Långå och i Hede finns stort intresse med träningar och tävlingar, liksom på många andra platser inom länet. Pingis spelas överallt. I Rörösjön, Mattmar, Trångsviken, Laxsjö och Laxviken, Häggenås och i Östersund är pingisen etablerad sedan många år. Sveg står oförberedda kvar på ruta ett. Den stora grupp av ungdomar Josef först tränar och sen låter resa runt, för tävling och förkovran, är blyga iakttagare runt pingisborden i Jämtlands alla orter. Inga framgångar för härjedalingarna, som är ute för att se och lära. Förutom ledstjärnan Josef som vinner sina matcher i konkurrens med länseliten. Bättre förebild finns inte. Hans stora engagemang lockar till fortsatta medryckande träningar, som han kröner med att på tävlingar visa – så här går det till. En dynamisk ledare som får med sig alla.

Träningsfliten och intresset ökar hela tiden och påfyllningen underifrån sker löpande.  Snart börjar det hända saker. Efter 2–3 års väl organiserade träningar och tävlingar åker svegarna runtom i länet som favoriter i alla klasser – herr och dam, juniorer och seniorer. Exemplet – Lag-DM i februari 1959 har Svegs IK som vinnare i alla 4 klasserna. Länsidrotten har aldrig tidigare haft en sådan dominans från Härjedalen som vid den här tiden, alla sporter inkluderade. Jämtarna är imponerade.

Många spelare utvecklas snabbt och Mats Nordström blir den bäste, väl i klass med de bästa i Norrland. Henning Mankell fångas av pingisintresset och blir en trogen deltagare på träningar och tävlingar.  Flickorna med Ulla Larsson i spetsen tillhör länets bästa. Tremannalagtävlingen Flisan Cup för pojkar har ett av lagen från Svegs IK, som med minsta marginal förlorar norrlandsfinalen mot IK Vig från Sundsvall.  Josef skriver själv om tiden i Sveg. ”Det jag frapperades mest av är att det fanns så många med utpräglat bollsinne på en så liten ort.”

Josef deltar i Svegs IK:s färger i VM 1957 i Stockholm. I första matchen möter han och förlorar mot den 15-årige Hans Alsér. Som 10 år senare kommer kalla sig världsmästare¨.

Längtan till Hälsingland och befordran inom Bergvik & Ala gör att familjen Eva och Josef flyttar tillbaka, först till Loos, sen via Ljusdal till Söderhamn. Vad vi förstår är att Josef kommer fortsätta sitt brinnande intresse för bordtennis inom sin moderklubb i Söderhamn, SUIF – Söderhamns Ungdomsgårds IF. Samman med Gösta Lööf och andra bidrar Josef under många år till nationella framgångar för klubben.

Ett stort antal är vi som uppskattar Josef och hans tid i Sveg och hans minne lever. När vi minns tillbaka är det hans namn som ofta nämns som den ungdomsledare som gav oss en bra start och en riktig värdegrund.

En fostran som många bär med sig och vi har anledning att stort tacka Josef, som går bort i Söderhamn, 89 år gammal i januari 2023.

Tack Josef Hagberg!

Mats Widén

Sam Persson

Lullen Hoflin