Vi är inne i en period med talrika norrsken på himlapällen. Du har kanske beskådat fenomenet, om det inte lyst med sin frånvaro!

Aurora borealis, som är det vetenskapliga namnet, har fascinerat sedan urminnes tid. Den grekiske filosofen Aristoteles på 300-talet före Kristus ansåg att de övre luftlagren förtätas och tar eld. Därvid frambringas ett slags facklor i olika färger.

Parallellt med fysikens rön om norrskenets natur har de folkliga föreställningarna levt kvar långt in i vår tid. Enligt dem kan skenet ge ifrån sig både ljud och dofter!

Väderspåmärke

Under min uppväxt i Lycksele lappmark var det vanligt att norrskenet sattes i samband med väderomslag, snöfall, blåst och töväder. Från Åsele lappmark heter det i en uppteckning: "Har lysningen (norrskenet) röd färg bådar det snö, är färgen ljusare blir det kallväder, flämtar det väntar ostadigt väder".

På nordsamiska kallas norrskenet guovssahas och på lulesamiska guovsagisah. Den sydsamiska benämningen är goeksegh. I norra och östra Finland är revontulet (räveldar) ett vanligt namn. Folktraditionen talar här om tulirepo (eldräven) vars glänsande päls ger upphov till de himmelska skenen, när den springer fram över fjällen!

Straffande norrsken

Bland samerna i äldre tid förhöll man sig så långt som möjligt i stillhet vid intensivt flammande norrsken. Man färdades långsammare med körrenen och tog av bjällrorna. Att jojka norrskenet respektlöst ansågs direkt livsfarligt. Man kunde bli ihjälslagen eller få ögonen utslitna. Trots detta uppger Kristoffer Sjulsson att Vapstensamerna i Tärna brukade reta himmelseldarna genom att jojka "Flickor springer omkring eldstaden, släpar byxhalvan!" För kvinnorna var det annars säkrast att stanna i kåtan vid starkt norrsken. Under utevistelse skulle man bära huvudbonad. För höggravida troddes exponeringen av skenet kunna drabba barnet med "fladdrande" blick.

Kyrkoherde Öhrling i Arjeplog uppger på 1770-talet att samerna i trakten förr "brukat med järnspjuten sträckta och slagna mot varandra uttala besvärjelser för att kalla norrskenet till sig, att det måtte lysa med klaraste sken". Det kom mig att tänka på pojkårens upptåg när vi försökte påverka norrskenet genom att vissla och vifta med halsduken. Då verkade det komma närmare, nästan så att det fräste i snön! Men vi blev strängt åthutade av gamle Johan som förklarade att vi kunde bli flintskalliga i förtid! Han berättade också att "koksiken"; (lavskrikan) misstyckte, för hon är norrskenets fågel. Johan hade kanske rätt. Hennes namn på umesamiska är ju guoksehke!

Andars hemvist

I äldre tid sattes "det hörbara ljuset" i samband med avlidnas andar, särskilt efter dem som drabbats av en våldsam död. De häftiga kasten och den blodröda färgton som förekommer associerades med dem som förolyckats eller blivit mördade.

Slutligen skall nämnas att samerna på Kolahalvön gav norrskenet en mytologisk förklaring. En manlig gestalt vid namn Naainas omkom, när solens strålar av misstag träffade honom. Av hans blod uppkom norrskenet. Naainas änka blev sedan solens gemål.

I det tjugonde seklet ger Per Markus Bals denna bländande bild från renskogen: "Vitt och rent låg landet under Polstjärnans stålpelare, vitt och rent av snö och frost, vitt famnande och ljust på natten som på dagen, upplyst av norrskenets rödflammande ljusa fläktar".

Bo Lundmark