Ja och nej skulle jag svara på den frågan. Visst har vi det ganska bra på många sätt. Avstånden är långa men många av oss bor ändå så att vi knappast behöver längre restid till arbete och fritidsaktiviteter, jämfört med i stora städer. Vi kanske inte har samma utbud av affärer och gallerior, men det mesta vi behöver finns hos vår lokala företagare. Det är långt till sjukhuset i stan, men vi har tre stora hälsocentraler plus flera filialer på totalt lite drygt 10 000 bofasta invånare. Teater och bio finns inte att tillgå varje dag, men å andra sidan har vi den storslagna naturens skådespel på armlängds avstånd, var vi än bor i Härjedalen.

Så nog har vi det bra och även om omvärldens bekymmer trycker på, kan jag uppleva det som att vi lever lite i en bubbla. Åtminstone om vi läser TH:s mix av fisketävlingar, lokala sportframgångar och en bortglömd konstnär som lyfts till ytan av en engagerad författare. Det är ganska sällan kriget i Ukraina, klimatkrisen eller bankkrascher i Silicon Valley letar sig in på våra nyhetssidor.

Men samtidigt gör de ju det. Bubblan har sina sprickor och så måste det ju vara. Härjedalen är trots allt inte en ensam ö i universum, utan del av en omvärld som påverkar oss som bor här, oavsett hur många skoterbilder i motljus eller vårvinterskidturer vi lägger ut på våra sociala medier. Och det märks även i TH.

Säga vad man vill om elbilar och laddstationer men de är ändå ett slags uttryck för en strävan mot lägre utsläpp av koldioxoid, en krönikör som berättar om sitt nya engagemang i Hemvärnet har en direkt koppling till krig och oro i vår närhet och när akuten i stan kastar ut en familj mitt i natten, utan sjukresa, är det något som fler säkert kan uppröras över.

”För Sverige i tiden” är ju ett känt valspråk. TH:s skulle kunna vara ”För Härjedalen i tiden”. Att verka både i bubblan och utanför den på samma gång. Om det nu är möjligt. Vi försöker.

Mikael Andersson
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Tidningen Härjedalen