På sydsamiskt område fanns en föreställning om att bofinken, fäntoe, övervintrade i idet hos björnen! När fågeln lät höra sin melodiska sång var man säker på att björnen stigit upp efter vinterns nattsömn. Medelankomstdagen för bofinken på dessa breddgrader har brukat inträffa i mitten av april. Fågeln troddes dessutom kunna ge besked om var björnen befann sig!

I nordligare trakter har nog Albertinadagen den 22 april eller Korsmäss den 3 maj lika ofta uppfattats som tidpunkten för björnens uppstigande. Säkert har också det förhållandet spelat in att hona och ungar dröjer med att gå ur idet.

Nu hälsar vi Härjedalens landskapsdjur med några rader ur en björn-jojk , duvrie-vuelie, efter "solsönernas diktare" Anders Fjellner (1795-1876) :

"Stig upp, stig upp!

Vinden tilltar, isarna försvinner.

Bäckarna brusar.

Fåglarna sjunger.

Grässluttningens farfar,

stig upp!"

Bo Lundmark