Jag tänker på byborna i Vemhån. Vi har ju skrivit en del del om torven i Härjedalen, en hel artikelserie faktiskt som du hittar på vår webb om du söker på "Torven i Härjedalen". Tiderna förändras, när torven slog igenom som energikälla öppnades möjligheter i Härjedalen för både brytning och industri – då sågs torven som en källa till jobb, ekonomi och inflyttning.

Nu är läget lite annorlunda, torvmyrarna ligger öppna och stilla och i Vemhån har invånarna sett baksidan av brytningen i 30 år. Vattnet i ån och sjön har grumlats, det växer igen mer och mer och enligt byborna är det torvbrytningen som är boven.

När så HMAB kommer och berättar om sina planer på att söka förlängning för tillstånden att bryta torv – samtidigt som byborna sitter i lokala utvecklingsmöten med kommunen och lyfter fram betydelsen av Veman och Håsjön – ja det är ganska självklart att det brinner till.

Jag tycker att vi i vår artikelserie har tagit upp flera aspekter på torven och brytningen i Härjedalen. Jag kan ha en viss förståelse för att ett företag vill behålla tillstånden att bryta torv, och till och med förlänga dem. Kanske kanske kanske kan torven bli en viktig energikälla igen, även om det i dagsläget inte finns så mycket som talar för det. Men torvmyrar med brytningstillstånd representerar ändå ett värde som går att ta med som en tillgång i bokföringen.

Kommersiella intressen i naturen står mot andra intressen som handlar om miljö, vatten och vår närmaste omgivning. En olöslig konflikt? Jag har inga svar, men jag konstaterar att folk blir arga. Och det säkert med en viss rätta. Läs själv i dagens TH eller på vår webb och bilda dig en uppfattning.

Vår roll som journalister är inte i första hand att få dig att tycka någonting, men självklart kan vår rapportering skapa känslor och engagemang. Då tycker jag ändå att vi har gjort en del av vårt jobb.

Mikael Andersson
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Tidningen Härjedalen