Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Trafiksäkerhet – till vilket pris?

/

Annons

Klockan är tre på natten. Min kollega och jag har rett ut ett bråk på Vemdalsskalet, när vi blir beordrade till Funäsdalen. Ett nytt bråk. En person är gripen av en ordningsvakt. Vi styr västerut. Hastighetsbegränsningen hålls slaviskt. Inte för att vi måste, utan för att det inte går att göra annat.

Ett nytt anrop på radion. En person har blivit skallad och det råder tumult, där i Funäsdalen. Det är nu ett så kallat trängande fall. Utryckningskörning, sirener och blåljus. Hög fart, för att rädda liv. Vi höjer farten en aning. Jag är rädd. Det brukar jag aldrig vara annars. Vi utsätter oss själva för fara, och jag hoppas att vi tar oss fram överhuvudtaget.

Vi når vårt mål till slut. Bråket är för länge sedan över. Bakom oss ligger Riksväg 84 glänsande isblank, full av spår och hål. Som en bucklig gammal silverbricka.

Vi härjedalingar har lärt oss att acceptera skicket på våra vägar. Vi är så få, så det behöver kanske inte tas så mycket hänsyn. På tjälskadade vägar utan mitträcken och viltstaket tar vi oss fram utan att klaga. Viltstaketen byggs någon annanstans. Vi är även vana vid riktigt vinterväglag, men nu är det inte roligt längre.

Skolskjutsar har ställts in på grund av vinterns väglag. Ambulansen, räddningstjänsten och polisen utsätter sig för stora risker för att ta sig fram i tid. Turisterna glider av vägen på sina dubbfria vinterdäck. Busschaufförerna åker långa sträckor med ansvar för en busslast med skolbarn, på vägar som är under all kritik. Både yrkestrafikanter och fritidsförare som kör bil i Härjedalen utsätts för stora risker på grund av ishala vägar med djupa spår.

Nollvisionen innebär att ingen människa ska omkomma eller skadas allvarligt i trafiken. Det ska vara säkert att resa, oavsett trafikslag. Visionen är beslutad av riksdagen och utgör grunden för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige.

Att sköta vägarna – drift och underhåll – innebär att hålla dem i sådant skick att de är framkomliga och säkra året om. (Trafikverkets hemsida)

Trafikverket är den myndighet som ansvarar för trafiksäkerheten på de statliga vägarna, med den så kallade Nollvisionen som ledstjärna. De lägger ut vägskötseln på entreprenad. Priset lär väl ha satts genom offentlig upphandling, som sig bör när myndigheter gör affärer. Den bästa entreprenaden till det bästa priset. Just i detta fall verkar priset ha varit viktigare än varan.

Jag tillhör själv en ofta kritiserad yrkesgrupp, så jag vet bättre än att klaga på enskilda underentreprenörer. Jag är övertygad om att de gör så gott de kan, med de direktiv och de pengar de har fått. Mina frågor ställer jag alltså till Trafikverket.

Jag kan ingenting om vägunderhåll, men varför plogas det inte när snön är en bra bit över en decimeter, eller hyvlas när spåren i vägbanan är så djupa att bilen styr sig själv? Saknas pengarna? I så fall undrar jag ytterligare några saker: Hur kan trafiksäkerhet för den enskilda människan ställas mot myndigheters ekonomi? Är det verkligen rätt att sälja Nollvisionen till lägstbjudande?

Lisa Ahlstedt

Mer läsning

Annons