Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skröna: Om ett björnmöte i Glöte

Författaren och fjällprästen Bo Lundmark berättar om Olof Perssons björnmöte i Glöte för många många år sedan. Men visst är det sant. Rena rama sanningen.

Annons

Ren rama sanningen, enligt författaren Bo Lundmark.

Björnjakten pågår för fullt. En del av Härjedalens landskapsdjur lär få bita i gräset. Här vill jag berätta om en dramatisk björnjakt i början av det artonde seklet. Få, om ens någon björn, torde ha slutat sin vandring som denna!

Historien som berättats från släktled till släktled, sattes på pränt av riksspelmannen Fritiof Mesch i Linsell 1956. Trots det finns ingen antydan till ringdans eller bakmes i berättelsen!

Följande skall ha timat: Bonden Olof Persson ”Väst i gala” (Västgården) fick syn på de färska björnspåren. Han tog upp jakten med en annan bonde i Glöte, kallad Svedu-Jörn. För att öka trovärdigheten i skildringen skall genast sägas att den storvuxne Olof var vida känd för sina kroppskrafter.

Huruvida björnen blev skadad eller trängd vid mötet med Glöte-bönderna framgår inte, men den gick till anfall mot Olof, som sökte skydd bakom ett träd. Där lyckades han koppla ett grepp om björnens ramar på ömse sidor om stammen, medan Jörn sprang hem till byn för att skaffa hjälp.

Förmodligenhade denne så svår björnfrossa att han inte lyckades utföra räddningsaktionen förrän den nya dagen randades. Äntligen fälldes björnen och Olof blev fri. Då var han på uruselt humör till följd av dröjsmålet. Svedu-Jörn (Jöran Mårtensson) och de andra fick lägga benen på ryggen. Ingen ville riskera att hamna mellan Olofs ramar!

I motsatstill Pelle Molins berömda ringdans får man väl säga att denna björnhistoria gick i stå! – Den urstarke Ol Persa var faktiskt min fru Kajsas mormors, farfars, morfars, farfar! Det är rena rama sanningen!

Mer läsning

Annons