Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barndomen kom tillbaka vid bondgårdsbesök

/

Annons

Jag har många gånger skrivit om min uppväxt och att jag är uppväxt på en bondgård i Nilsvallen som Sveg är en förort till.

– Vad skriver han nu? tänker ni och, ja, ni läste rätt. Jag tror att till exempel bröderna Olsson håller med mig.

Iallafall så hade vi cirka 40 kor, plus grisar, får och ett tag hade jag en egen häst som hette Andy efter sångaren i Sweet. Vi hade även höns som inte blev så långlivade tack vare grisarna, om jag inte minns fel. När jag berättar för kompisar i Stockholm om min uppväxt så tycker de att det låter litegrann som om jag nästan var som Emil i Lönneberga. Vilket är helt idiotiskt efter som när jag var barn så var jag en lugn och fin liten ljusblond gosse som aldrig hittade på några hyss. Det kan ni fråga mamma och moster Anita i Sörna om ni inte tror mig.

Korna hoppade jag upp på när de låg och sov och då fick jag en lite Ko-rodeo. Jag tyckte ju det var kul men korna kan man ju inte fråga av naturliga skäl. Jag otroligt tacksam för min uppväxt hemma i Härjedalen och framför allt att få växa upp på Nilsvallen. Det vet ni som har läst mina krönikor tidigare. Våra kor var köttdjur så vi hade inga mjölkdjur. Men det var ju vissa som hade mjölkor runt om i Härjedalen då och jag har ingen aning om hur det är i dag. Men när jag åker förbi någon gård och ser en massa kor som går fria i stora hagars så blir jag alltid lite varm i hjärteroten.

Jag får såna flashbacks från barndomen. Tänk när man låg i ett stort hölass på väg hem från Sundsätt med höstrå i munnen, svettig efter att hjälpt till så gott man kunde, en varm högsommardag. Att en sådan dag krypa ner i Nilsvallstjärnen för ett svalkande dopp med alla vi barn från Nilsvallen - då ligger förstås likheterna med Astrid Lingrens Barnen i Bullerbyn och Emil inte långt borta.

Nu förra veckan var jag på en bondgård i Huddinge som heter Balingholms bondgård med ca 60 mjölkdjur. Jag har i stort sätt inte varit inne i ett fjös sedan jag var barn och mjölkning var lite mera hi-tec nu vill jag lova. Jag som gammal kopojke fick lära mig att en ko levererar ca 35 mjölkpaket om dagen.

Men det fans en ko som hette Grilla som var lite bättre än de andra. Jag tror bara det var namnet på henne och att det inte var vad de skulle göra med henne. Grilla levererar cirka 60 paket mjölk om dagen! Om dagen! Så jag tror nog att de väntar med att lägga henne på grillen. Alla kor har ett halsband med en sändare på som kan avläsa hur kon mår, om hon har feber, hur mycket hon äter och hennes allmäntillstånd. Korna gick självmant till en stor mjölkmaskin, Lely, och blev mjölkade automatiskt. Tydligen så fick de lite extra gott om de ställde sig där. En del kor försökte gå dit bara för att få det där godiset men då känner datorn av att de redan har blivit mjölkade så den gubben gick inte.

Gården levererar 2000 paket mjölk till Arla tv¨å gånger i veckan. Vi fick även hälsa på en nästan nyfödd kalv som ivrigt sög på mina fingrar och där hade jag gärna stannat kvar lite längre.

En lärare och några elever stod och spydde ute på gårdsplanen för de hade inte varit kontakt med den typen av lukt tidigare i sitt liv. Lukt av ladugård.

Jag tror nog att alla fick en oförglömlig upplevelse även om den var olika för oss.

Mer läsning

Annons