Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lär sig leva hållbart på Lillhärjåbygget

/
  • Hela gänget samlade till frukost, där alla livsmedel producerats till största delen på Lillhärjåbygget.
  • Nina Pommerenke och i bakgrund Aron Dynesius klyver ut virke som ska användas som takbeläggning, ett gammalt sätt att lägga tak på.
  • Ett annat gammalt sätt att arbeta på, Joline Tallstig och Julia Falk klyver en stock på längden. Virket ska användas som golv i en glestimrad lada på Bäckedal.
  • Inne i fjöset på väg för att mjölka ko.
  • Runt 600 pärt, men det behövs många fler.

Mjölkning, osttillverkning, slakt, timring och tillverkning av takpärt. Det är några av "ämnena" på schemat för de elever som under läsåret gått Bäckedals kurs i hållbar kunskap.
– Fler och fler upptäcker att sätt vi lever idag inte är hållbart, säger Nina Pommerenke, en av eleverna.

Annons

Runt 600 takpärt står staplade i en prydlig hög vid Ljusnan strand, i skogen bakom Folkhögskolan Bäckedal. Eleverna på kursen Hållbar kunskap jobbar med trä, klyver stockar till golvplank för hand och tillverkar pärt, takbeläggning av gammalt snitt, när TH gör ett besök.

– Just de här ska nog upp på en vedbod på Lillhärjåbygget, berättar Aron Dynesius, en av kursens elever.

Under läsåret har han och ett tiotal andra elever varvat tiden på Bäckedal med 10-dagarsperioder på Lillhärjåbygget, Sveriges idag enda levande året runt fjälljordbruk. I väglöst land har de följt bondens år och lärt sig om djurhushållning, mattillverkning och andra livsnödiga hantverk, sådant som folk kunde i ett jordbrukshushåll på 1800-talet, kunskaper som i dag i mycket gått förlorade.

– Vi har prövat på allt möjligt. Man är verkligen inte fullärd i något. Men inspirerad. Vi har fått smakprov av olika saker som man sedan kan välja att fördjupa sig i, säger Aron Dynesius.

– Det handlar mycket om att lära sig att försörja sig själv och leva på ett hållbart sätt, säger Nina Pommerenke, som tagit en paus i tillverkningen av pärt.

(Pärt är takspån som tillverkas av fura. Tallen fälls, det har eleverna gjort själva, kapas upp i lämpliga längder. Sedan klyvs avlånga tunna spån ut från stubben som läggs som takbeläggning i flera varv. Ett traditionellt sätt att bygga tak. Rätt gjort ska det hålla i minst femtio år.)

Bäckedal drog igång kursen i höstas och eleverna är alltså den första kullen. Att lära sig leva hållbart, med hjälp av äldre tiders kunskaper, verkar vara något som ligger i tiden.

– Det här är något jag tänkt på i flera år. Sedan såg jag att det började ploppa upp utbildningar på flera håll och då bestämde vi oss för att köra igång här också, säger Lars-Inge Lööf, lärare på Bäckedal och en av de ansvariga för kursen.

– Jag tror att fler och fler upptäcker att det sätt vi lever på idag inte är hållbart. Själv tycker jag att det är mycket som känns fel i dagens samhälle, speciellt när det gäller matindustrin. Det här blir en slags motpol, ett sätt att försöka motverka utvecklingen, att gå åt andra hållet, säger Nina Pommerenke, som kommer från Småland där hennes föräldrar driver ett ekologiskt jordbruk.

Nu väntar sommaren och en fem veckor lång vistelse på Lillhärjåbygget innan kursen avslutas i augusti.

– Min dröm är att kunna leva på det sättet, försörja mig själv, ha djur och producera min egen mat, säger Nina Pommerenke, innan hon och Aron Dynesius återgår till tillverkningen av pörte.

Mer läsning

Annons