Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Torgny "Kingen" Karlsson: Skamgrepp och gränsdragning

Annons

Det är svårt att inte beröras av den senaste tidens diskussioner angående kränkta kvinnor i vårt avlånga land. Jag tycker det är sorgligt att så många tjejer någon gång har blivit utsatta för någon form av sexuella kränkningar, fysiskt eller psykiskt.

Varför blev det så? Varför har vi inte kommit längre 2017? Debatten är igång och det är bra, förhoppningsvis kan det ske en förändring till det bättre.

När jag själv börjar fundera över ämnet inser jag att jag faktiskt i yngre dar upplevt kränkningar från både män och kvinnor. Var går gränsen? Jag kanske själv har kränkt någon utan att vara medveten om det?

Jag minns en gång när jag var i 20-årsåldern, jag hade förmodligen spelat på en krog i stan.

En överserverad kvinna sätter sig vid mitt bord och blir sentimental över att hon hade hyst stora känslor för mig på ett scoutläger i vår mycket gröna ungdom.

Jag försökte med en stor portion humor få henne på andra tankar men hon fastnade i någon sorts kärlekstrauma från förr och hon gav sig inte.

Stället skulle stänga och jag tyckte synd om henne eftersom hon var rejält tankad och skulle ha svårt att ta sig hem på egen hand.

Jag själv var nykter och min gamla Merca var parkerad alldeles utanför så jag hjälpte henne in i bilen och satte mig bakom ratten, startade bilen och började backa.

Då kastar hon sig på mig och tar ett rejält skamgrepp och i samma ögonblick som jag försöker värja mig hör jag hur det skrapar till i Mercan och jag backar in i en stolpe.

Jäklar vad förbannad jag blev och jäklar vad hon började grina. Så här i efterhand så finns det en viss komik i detta men då var det så lagom roligt.

Jag skjutsade hem den lilla fyllkajan och dagen efter fick man ringa försäkringsbolaget i ämnet plåtskador.

Människor har gjort korkade saker på fyllan i alla tider men det är inget försvar, ett nej är ett nej, kan vi bara enas om det en gång för alla?

Det verkar som om vi människor är i någon form av utvecklingsfas och att det är något vi skall lära oss.

Man ska nog vara lite försiktig idag och känna av om det är läge för sexistiska skämt eller inte beroende på sammanhang.

Jag inbillar mig att vissa saker kan vara en generationsfråga, mina barn kanske inte alltid skrattar åt samma saker som jag själv gör och vice versa.

Jag minns för ett antal år sedan när var jag och frugan inbjuden på en revy i södra Sverige, vi satte oss i salongen och mestadels bestod publiken av pensionärer.

Buskishumor är väl inte min och fruns starka sida men det är ju alltid intressant att se underhållning i olika former.

Helt plötsligt kom ett nummer där en 60-årig man började jucka på ett hembiträde bakifrån med jämna mellanrum under hela scenen.

Folk tjöt av skratt medan jag och Maria satt och skruvade på oss, jag försökte verkligen se komiken men jag kände mig bara malplacerad.

Man tycker olika som tur är och jag dömer ingen för att man har en annan humor. På 1970-talet var ju den danska gladporren populär på biograferna runt om i landet, filmer som "Mazurka på sängkanten" drog fulla hus.

Det var humor och erotik i en salig blandning men idag vet jag inte om det skulle vara så politiskt korrekt direkt.

Jag säger som min gode vän Göran Backlund; Det är en j-vla planet vi bor på!

Mer läsning

Annons