Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Härjedalska sexigaste dialekten

Annons

Conny Fjellner

Ijånst såt je ô dialektn våre. ”Fûnderâ” ä kânsj fel för som härjedaling ”funderar” man inte på någon dialekt. Den bara sitter där i ryggmärgen och har funnits där sedan födseln oberoende var man hamnar efteråt . Man kan bo i Hede, Älvros, Strådaln, Ova Skojen och Storsjö och automatiskt få den lokala dialekten inprogrammerad i sitt undermedvetna. Visst, de uttalas olika runt om i byarna men de har en sak gemensamt.

De är alla härjedalska dialekter och i vissa fall är de som fristående språk med egna grammatiska egenheter. När vi tvingas att kommunicera verbalt med omvärlden på en konstgjord rikssvenska istället för på vår egen dialekt går nog en del av vår personlighet förlorad. Tankarna om detta ämne kom efter att jag läste en bradskande nyhet på en av våra sociala medier: ”Norrländskan har röstats fram som den sexigaste dialekten i Sverige”.

Ähtäåt vahrt je lite brydd på vû e äjähntlijen mehntäs? ”Norrländsk dialekt”? Jag antar att påståendet var baserat på stereotypiska ”norrländsk dialekt” - skämt som alla har gemensamma nämnare. De är oftast baserade på gamla gubbar. De har alla några uns av lyteskomik och framförs som en blandning av Piteå och Långsele-dialekter av egenkära ståuppkomiker från urbana områden söder om Dalälven. När de visar tittarna vad en ”norrländsk dialekt” är har de ofta på sig en rutig ful skärmmössa med nedvikta öronlappar, skämten framförs långsamt och tafatt och man anar långa vintrar, ensamhet, snus och brännvin. Ofta framställs den som något bonnigt och instängt men samtidigt också något fåordigt och vist. Lite Ingemar Stenmark varvat med Dalai Lama.

Ja, dâ va n’dann norrländske dialektn dâ. Iblâhnt undrâ man vû dûm på södra Sverige skull tähntje ûm nôn ova Orsa skull påstå i nô media att ”Den svealändska dialekten” är sexig? Det generella uttalandet skulle säkert väcka kritik.

Men man behöver aldrig ifrågasätta den härjedalska dialektens sexighet, ordet ”sexig” har aldrig förekommit i Härjedalens vokabulär. Anledningen är att härjedalingen redan vet att den är sexig i sin uppbyggnad oavsett var i landskapet man bor. Kan ni tänka er något sexigare än ô ligg breddmâ e härjedalsk’e bujähnte i e säng i en tyst’n buvôll en månjös’n sômmôrnaht och hörä hinni berähtte lite tyst på dialekt ûm vûsûm hade händâ a på vôlln? Vûss ho hade hadd ä mâ jettn, bäkrân ô tjyn ûm dajen ô vû ho hade gåht ô drömd ûm mâda ho hade håhppâ milla tuvâ, stôr ô myrhöj? Kanske hon hade någon framtidsdröm hon hade gått och grunnat på, kanske till och med skrivit små dikter om naturen och de blånande fjällen i fjärran?

Kânsj ho vûlâ spâlâ en fin’en bit för dä på fiol sûm ho hade lärd sä sjûl ô sûm ho ihnt hade tordâs spâlâför nôn âân? Bâre ô sjå nôr ho lägg hûkkû på hûkkûstöe ô sen spâlâ sô håre hinnis bâre schläng jett ju vôr nô mârschkunderlä snåft. Och detta utan någon påhittad ”sexig norrlandsdialekt” eller desperata selfies med putande silikonfyllda prinskorvsläppar.

Dâ funjerâ sakk bra åt ôss härjedalingâ ändå.

Mer läsning

Annons