Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Spökhotellet" utanför Ytterhogdal var fullt av liv

I över ett decennium var det så kallade "spökhotellet" utanför Ytterhogdal fullt av liv och rörelse, det berättar Bibbi Hedkvist som bodde i huset från 1949-1961. Hon är en av de tiotusentals som läst första artikeln om det övergivna huset vid Ytterhogdals station.

Annons

Bibbi Hedkvist vid huvudentrén till

– Som mest fanns 12 barn i huset med föräldrar och en aktiv fabrik. Sedan bodde det skogsarbetare och liknande i byggnader runtomkring, berättar Bibbi Hedkvist när vi träffar henne på trappen till det stora huset.

Läs mer: Historien om spökhotellet utanför Ytterhogdal

Bibbis pappa köpte byggnaden i slutet på 40-talet som ett tomt skal. Familjen inredde till en början huset med en lägenhet, där Bibbi bodde med familjen, och en cementfabrik där de arbetade. Med tiden byggdes fler lägenheter och som mest fanns fyra lägenheter i huset utöver boningarna i de olika husen på gården där skogsarbetare och träkolare höll till.

Precis som det stod i första artikeln om huset byggdes det med avsikten att bli ett hotell av en driven entreprenör då det planerades en järnvägsknut i området. När planerna skrotades hade byggnaden uppförts men inte inretts och så förblev det tills Bibbi vid tre års ålder flyttade in med sin familj.

Tidningen Härjedalen från 1958. T.v. nr 35 om Bibbis pappa Olof Hedkvist och cementfabriken som drevs i huset samt nr 31 om träkolare som höll till på området runt

– När pappa inte längre orkade driva cementfabriken runt 1961 flyttade vi och hyrde ut huset till militären, som använde det som ett lager i drygt tio år. De hade kläder i stora huset och bandvagnar och grejer i de omkringliggande förråden, minns Bibbi som då var runt 14 år gammal.

I mitten på 70-talet såldes huset till ett par bröder som hade nya planer för huset. Bibbi är lite osäker på detaljerna men har för sig att det då var tal om en vägomdragning som gick i stöpet när pengarna tog slut efter en översvämning i Värmland. Det har bott folk i huset till och från även efter att Bibbi Hedkvist familj sålt huset men på det stora hela har det stått tomt och förfallit. Det är en väldig skillnad mot när Bibbi bodde i huset.

– Vi hittade på mycket hyss och det kom många gäster. Det var fullt av liv i huset, berättar Bibbi som bland annat minns att gäster som Stålfarfar och Jokkmokksjocke brukade stanna till när de hade vägarna förbi.

Bibbi går runt på den nu igenvuxna tomten och minns sin uppväxt från huset.

Mötet med huset är lite känsligt för Bibbi som tycker husets förfall känns oerhört tragiskt. Sedan de flyttade har hon många gånger pratat med sina relativt nyligen bortgångna föräldrar om huset och de goda minnena överväger helt klart de dåliga.

– Vi brukade kalla det för "kråkslottet" eller ibland "spökhuset". Det är ofta jag drömmer om det och allt som hände här, säger Bibbi och berättar om hur hon och de andra barnen balanserade på de nakna balkarna som gick över den oinredda delen på andra våningen och hur hennes lillebror som liten brukade vara inhägnad på gården för att inte vandra ut på den intilliggande vägen. Men också om en gång då en av de som jobbade på gården blev överkörd när han hämtade vatten vid stationshuset och hur blodet efter den dödliga olyckan syntes på vägen i flera månader efteråt.

Någon har i alla fall varit vid huset sedan första artikeln publicerades. Gräset är nedtrampat lite här och var och några träd alldeles intill huset har fälts bara någon dag innan jag och Bibbi möts vid det så kanske är det så att det fortfarande finns hopp och drömmar om att göra någonting stort med det?

Det stora trevåningshuset mitt i skogen bär på mycket historia men har det någon framtid? Någon har i alla fall kapat lite träd runt det nyligen.

Huset syns knappt från vägen förrän man är alldeles intill det. Framför huset var det på Bibbis tid ett grusplan som nu vuxit igen med träd och buskar.

Grusplanet som försvann. Man hade aldrig kunnat gissa att det en gång var en parkering här idag. Dörren på övervåningen var tänkt som en utgång till en balkong som dock aldrig byggdes.

Mer läsning

Annons