Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Var ni tvungna att avverka de vackra skogspartierna i Ytterhogdal?

Annons

I dokumentärserien Vetenskapens värld på SVT sändes 1 september ett avsnitt med titeln ”Frisk av naturen”.

I avsnittet diskuterade man vikten av att låta bland annat boplatser, arbetsplatser och sjukhus omges av natur. Med vetenskapliga belägg förklarade man tydligt hur naturen, framför allt träd, har en otroligt positiv påverkan på människors psykiska hälsa.

Med tanke på att psykisk ohälsa är något som ökat kraftigt senaste åren, och tyvärr fortsätter att öka, så kan man tycka att det ligger i samhällets, gruppens och individens intresse att ta tag i problemet då vi alla drabbas på ett eller annat sätt. Stress och psykisk ohälsa är i dag den största orsaken till sjukskrivningar i Sverige, så borde vi då inte göra allt vi kan för att motverka vår största folksjukdom?

Förra veckan besökte jag en av Sveriges vackraste byar och mitt andra hem, Ytterhogdal. Det blev ett sorgligt besök som fick det att svida i hjärtat. Borta var de vackra skogspartierna som utgjorde en central del av Ytterhogdals mystik och själ. Där man en gång cyklade som liten på stigar genom tallbevuxna småskogar stod dess trädstammar travade på hög likt dödsoffer från en väderkatastrof.

Den här gången handlade det dock inte om någon storm eller annat naturfenomen. Ja, det är er jag tittar på. Ni som tagit beslutet om att avverka.

Skogsindustrin stod 2011 för 2,2 procent av Sveriges BNP, och jag förstår att det är en stor industri som omsätter många jobb, men det här känns fruktansvärt onödigt. 70 procent av Sveriges yta är täckt av skog – 22,5 miljoner hektar, och ni var tvungen att avverka de få träd som utgör en så stor del av Ytterhogdal?

Den lilla skogen som stod så centralt att folk inte kunde låta bli att må lite bättre varje gång de passerade är nu nedsågad. Utan att ens åka utanför byn kunde man låta sig påverkas positivt av dessa centralt belägna skogspartier, men inte längre.

Flera bybor har också påpekat att det växte mosippor i skogen ni avverkade vid Svedjevallen, mosippor som ni nu verkar ha förstört med era skogsmaskiner. Ter det sig illa är mosipporna ett minne blott. Det är inte bara sorgligt, det kan även vara ett brott enligt kap 8 och 9 § i artskyddsförordningen.

Jag är införstådd med det potentiella utfallet av den här insändaren, riktat till en by där många livnär sig på skogsbruk. Men om inte jag, en vanlig medborgare, ifrågasätter beslut som dessa, vem gör det då? Och vilka är vi att försöka stoppa skövlingen av Amazonas regnskogar om vi inte ens kan stå upp för vår egen?

En välmående generation minns hur de tog promenader genom byns skogar. En annan, kanske inte lika välmående generation, kommer att minnas promenader genom buskar och snår. Varför?

Patrik Ingvarsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel