Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Betraktelse: Då såg de ingen utom Jesus

Annons

Evangelisten Matteus berättar att "Jesus tog med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Då förändrades han inför dem; hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset."

Matteus berättar också att lärjungarna fick bevittna hur Jesus stod och samtalade med Mose och Elia. "Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem och ur molnet kom en röst som sade: 'Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom!'

Lärjungarna reagerade med skräck och kastade sig ner med ansiktet mot marken. Då gick Jesus fram till dem och sa: 'Stig upp och var inte rädda!' De lyfte blicken och då såg de ingen utom Jesus." (Matt. 17:1-8)

I den ljuva sommarnattens svalka märktes kalvarna i det högt belägna rengärdet Ibland vilade sig renskötarna vid kaffeelden.

När den nya dagen randades låg fjället som förklarat i morgonsolen. Där nere liknade Glänsjöarna utspillt bläck på högsommarens gröna väv.

Vi hade helst velat stanna uppe på det solbelysta fjället. Det ville ju också Petrus, Jakob och Johannes när de var tillsammans med Jesus på förklaringsberget. Men även vi måste återvända till vardagens och bekymrens dalar. Vår tröst var ändå att den gode Herden själv gick med oss.

Ofta verkar förklaringsberget resa sig i ett avlägset fjärran. Då får vi lyfta blicken och se på "ingen utom Jesus". Det gäller när vi är uttröttade av motgångar och ansträngningar under vandringen. Ja, även när glädjen i Gud känns långt borta och vårt inre är fattigt och tomt.

Ser vi på honom, Jesus Kristus, och söker vi oss till honom skall strömmar av levande vatten återflöda i vårt inre. Med hans hjälp skall vi finna en väg ut ur mörkret, kylan och hopplösheten till att bekänna vårt hopp. Det har vi i honom som gått korsets väg för din och för min skull.

Låt oss be! Som renen längtar till snöfläckar i sommarvärmen, så längtar min själ efter dig, du som är den gode Herden. Tack för att jag får komma till dig på nytt, trött på allt mitt eget. Tack för att jag åter får höra glädjens och hoppets ton i mitt inre och se skimret från en snövit tron. Amen.

Bo Lundmark

Mer läsning

Annons