Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nästä vehntär kom’e no e ­krönike åt ekk från Hawaii

Annons

I augusti såt je ô lähngtâ bohrt från brândrök, sirenâ, snustörä skogâ ô drömde ûm lite kaldâr vär ô nederbörd. Dâ skull je förståss âlder ha jåhrt för i schlute på september kôm förste vekku mâ kallnehtär sô man gatt fli u spissn ô tjil in vö mâ en gång.

Sen ähtä nô vekkur, såt je ô vähntâ på att värä skull ge sä lite sô man skull få njute åtminstone lite å Brittsommaren, eller The Indian Summer sûm dûm sägg hâr, den sûm ä sô fin? Den kûm förstås âlder uhta dä vahrt långsâhmt kaldâr iställä. Ô då såt man sûm på nålâ ô hohppâs på att temmärbiln mâ törvön skull kommo innan dâ vahrt för sehnt. Dâ jål’n ô no ha je ô grâân min e branog’e stor’e temmärvähltä mâ törvö för restn å vehntärn för ûss båe.

Sea dess ha je jåhrt sûm dä flestân i The West Kootenays, sûtte inne, eldâ, kokâ kaffe, kuurâ ihop mä ô jyhnt på almânahkka imillaåt ô undrâ ûm ihnt dâ skâ bli maj ­månä snahrt. Ô eldâ lite tä. Men enligt bondepraktikan skull vehntärn 2018 ihnt bli likk snöu sûm i fjål men kaldâr.

Dâ hûld je mâ ûm nôr je såg âlle rønân sûm hade storä klysä mä bär. För ”dûm” sägg ju att ju mer frukt dâ ä på trea, ju mendär snö skâ ä bli ûm ventärn. För treas genetik vet på nô kneput’e vis vû myje tong’en snö plus bär dûm kom ô klarä å ô hô på kvestân.

Jaha, tähnkte je. Kahlt? Bli full ne tä –15 grader nôn dag ô sen ä e full bra mâ dâ? ”Jo pyttsan” hûrde je sûm i en andlig uppenbarelse från universum. Ô sen vahrt’e våre version å Sibirienkaldä! Ihnt bâre i e par dôgôr men helä tia från november måne tä i dag, den 27 december.

Dâ jehhk ne tä –22 grader ô stahntä dâr i e vekku föri jul sô man gatt öppne frysn för ô lite vârmluft i kökä. No anâ je kommentarâ från ”kaldhôl” hemä dan ô kommentarân: ”Fjask! Dâ ä full ihntnô. Du skull ha verr mâ på –56! Då va ä sô kahlt sô tjûhlpân daht u trea sô dâ knâpplâ på is’n.”

Men vû man jett komm ihûg ä att hânn på 49:e breddgradn blir’e sällan sô kahlt ô sô länje. Nôr dâ ä kahlt bå’ på nehtn ô på dôgôn vill ä tä att man eldâ helä tia läl bli’e en ”ogemytlig” temperatur i ens boning. Ô bli’e âhlltför kahlt kân ju krukväxtân dö en långsam sibirisk död till hustruns förtret mâ en brøkavel i luftn på väg mot vemdalskraniä sûm resultat.

För man ä kâr ä man ju sen stenôldern, skyldu enligt ens gener ô hô vârmen i huse på en behaglijen nivå för kvinnfôhlk, kraka ô blasta. Speciähllt kvinnfôhlka. Men nôr man sitt ô blåelda nestan dag ô naht bli man lite ”brosso-tröht” samtidigt sûm man blåtihttâ på tv:n ô drømâ att gubbstygga i kostym frâmför väderkarta hehlt plötslä sägg ”I morgon kommer en oväntad värmebölja att svepa in över Greenwood och stanna där tills i maj.”

Dâ ä då – nôr man sitt dâr mâ ûga sûm ihnt sjer e dugg ô man häsâ på grund av ens fantasi ûm vârme dôgôr – sûm kärinja sägg hehlt plötslä: ”Men (på engelska da förståss) vad det drar kallt om fötterna”, som man vaknâ tä ô ­inser att maj ä no likk låhngt bohrte sûm dâ va för fâm menutâ sen ô man jett lägg in e vöskie tä för ûss ô blasta. Men nästä vehntär kom’e no e krönike åt ekk från ­Hawaii trur je?

Mer läsning

Annons