Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Torgny "Kingen" Karlsson: Den tropiska värmen var en prövning för mitt härjedalska skinn

/

Annons

Med tanke på min förra krönika så antar jag att en del av er undrar hur det gick med min önskan om att få äta orm i Vietnam.

Jag planterade en ”cliffhanger” helt enkelt men jag går rakt på sak och avslöjar härmed att jag inte lyckades få tag i någon ätbar orm, jag lyckades inte ens få tag på en oätlig orm.

Besviken i just den frågan? Javisst, men det var så mycket annat som vägde över åt det positiva så ormen får vänta till en annan gång.

Jag åt däremot bläckfisk i alla dess former – goda, sega och även inte fullt så goda, men väldigt sega bläckfiskar.

Resan till Phu Quoc tar cirka 10–11 timmar med direktflyg och tidsskillnaden är 6 timmar, det känns definitivt i kroppen vill jag lova (allra helst hemresan).

Vi bodde på en fantastisk resort som hette Cassia Cottage och den drevs av ett par från Nya Zeeland.

Jim och Kerri som dom hette var helt fantastiska och deras ”servicemindness” saknade motstycke.

Dom var oerhört måna om både gäster och personal och dom hade dessutom ett miljöperspektiv i sin verksamhet vilket helt klart behövs i ett land som Vietnam.

Tyvärr är det så att här är man van att dumpa plast och dylikt rakt i havet, så här finns det en del att ta tag i vad det gäller den biten. Man får hoppas att den växande turismen kan föra något gott med sig och att miljötänket tar en positiv vändning.

Just nu byggs det som aldrig förr på Phu Quoc och en del säger att det är som Thailand var för 30 år sedan. Det är såklart både på gott och ont men jag förstår att lokalbefolkningen är glada över att det finns jobb.

Och vietnameserna är ett mycket trevligt folk, mycket vänliga och tillmötesgående och ofta usla på engelska.

Dom har en förvirrande valuta som heter dong och det går snabbt att bli miljonär, ungefär 400 svenska kronor är 1 000 000 dong. Mycket frustrerande när man står med sedelbuntar och ska betala taxiresor som kostar 12 spänn och det är 30 graders värme, dom snabba huvudräkningscellerna har tagit semester och ligger i en solstol vid poolen och väntar på drinken som alltid serveras kl 16.

Den tropiska värmen och den fuktiga luften var givetvis en prövning för mitt härjedalska skinn.

Jag tänkte att jag skulle se till att skona min stackars hud i början för att liksom mjukstarta.

Första dagen la jag mig under ett stort parasoll i skuggan för att läsa en bok och håller boken mestadels med vänster hand, jag blottar alltså min armhåla, solen flyttar sig och skuggan likaså vilket innebar att jag grillade armhålan och fick en massa blåsor.

Det blev till att smörja med aloe Vera resten av veckan. Och på tal om just aloe Vera så växte den plantan i deras trädgård så det var fritt fram att kapa några blad och ta med in på rummet.

Dom första nätterna var det svårt att få ordning på nattsömnen, jag vaknade ofta av att det var världens liv i trädgården. Syrsor spelade, fåglar sjöng men det som fick mig att vakna på riktigt var grodorna som körde sina parningsläten. Jag gick ut mitt i natten för att se vad dom hade för sig men varenda gång jag närmade mig en plats där ljudet kom ifrån blev det såklart tyst och så fort jag gick in på rummet så var det full fart igen.

Annars var det väldigt lugnt där vi bodde, jag är ointresserad av allt som har med diskotek eller karaokemaskiner att göra och jag är allergisk mot hysteriska idioter som drar igång disco och vattengympa vid poolen.

En natt kom dock ett gäng ryssar till hotellet och dom vodkamarinerade trollen höll oss vakna såklart. Behöver jag påpeka att jag föredrar pilska grodors parningsljud?

Mer läsning

Annons