Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trana kan inte släppa musiken

/
  • – För många år sedan la jag och en kompis oss i den mjuka snön i Tännäs och tittade på stjärnhimlen. Vi läste science fiction och funderade på år 2000. Skulle vi leva då och få se hur världen såg ut. Vi räknade lite och kom fram till att vi kanske lever då, berättar Jan Svensson.

Jan Trana Svenssons historia är delvis historien om dansbandskulturen i mitten av förra seklet. Sedan blev han tekniker och gick från värsta till bästa jobbet på skolan i Sveg.

Annons

Han är mer känd som Trana än sitt riktiga namn Jan Svensson. Smeknamnet kom till när han i sin ungdom arbetade på John Färnlunds verkstad i Hede.

– Jag körde Volvo PV med regummerade däck som skrek när jag svängde. Jag myntade själv uttrycket ”Här kommer Tom Trana i sin Volvo”. Sedan blev det artistnamn, berättar Jan Svensson.

Tom Trana var en känd rallyförare som körde Volvo.

Jan hann även jobba på Caltex i Hede, Bilbolaget och Berners i Sveg innan musikintresset tog över. En kort tid var han musiklärare på Södra i Sveg.

– Det var det hemskaste jag har haft. Ungarna överlevde och jag kom undan med blotta förskräckelsen.

Trots det avslutade Trana sin yrkeskarriär med 25 år i skolans tjänst.

– När Putte Jönsson skulle vara ledig och odla potatis i Byvallen sökte jag hans jobb som institutionstekniker och blev kvar där tills jag fyllde 67 år.

– Det var intressanta och självständiga arbetsuppgifter. Vi byggde upp den första datasalen 1988 – den var omodern när den var klar, säger han lakoniskt.

Musikkarriären började med en akustisk gitarr.

– Det var väl ett instrument som var vikt för Frälsningsarmén så jag var tvungen att höja statusen och köpte snart en planka – elgitarr – via postorder. Den var inte av bästa kvalitet och fick snart bytas ut.

Första spelningen skedde i toppstugan på Kröket och bandet hette Mobs inc.

– Vi kände oss som stora stjärnor, vi hade tränat och kunde några ackord. Vi tävlade om vem som skulle få spela solo, det var mest Bengt Göransson som vann; han hade tränat mest.

Spelningarna blev fler och Trana närde en dröm om att det skulle gå att leva på att spela. Han bodde i Sveg och tränade med Åke Hallgren, Hugo Dahl, Bengt Göransson och Kjell Dahlsten.

– Vi tränade i källaren i tvättstugan efter jobbet. Det var inne med engelska så vi bytte namn från Tottes till Group 66.

Dansbandsvågen bredde ut sig och texterna blev   svenska. De skaffade sig en vokalist, Eivor Proos, och bytte namn till Kjell Dahlstens med Eivor.

– Det var sent 1960-tal och vi blev mer bokade. Vi fick till och med spela på Tänningen, det var värsta lyxstället på den tiden. Det är också kul att ha spelat på Björndansen när de stängde av halva Sveg för fest.

Kjell Dahlstens med Eivor upphörde och Trana gick in som sångare i Svennes. Han hade flyttat ihop och första dottern hade fötts.

– Vi bodde i Berners lägenhet vid tennisbanan. Alla spelningar var välkomna eftersom det gav extra pengar.

Han kom hem och sov någon timme efter mekjobbet och drog sedan iväg på spelning och kom hem mitt i natten.

– Jag var totalt slut och insåg att jag skulle säga upp mig som bilmek.

Där blev Trana proffsdansbandsmusiker och bandet gick från mogen musik till modernare. De 300 spelningarna per år skedde från Pajala till Ystad med några svängar in i Norge. 

– Vi hade väldigt fet sång med fem stämmor. Det var ovanligt på 1970-talet. Det var ofta idiotresor med många mil per dygn.

Han började fundera på vad han höll på med.

– Vi turnerade på heltid i sju år. Jag hade tre barn hemma och var inte en närvarande pappa. Det gick inte att ta pappaledigt från en spelning i Malmö, jag sjöng nästan alla låtar, och att åka hem för att göra en insats var inte möjligt. Och man sliter på varandra i bandet när man är ilag dygnet runt. På scenen ska man förmedla glädje, det har publiken betalat för. The show must go on är vad som gäller.

Den sista spelningen skedde den 5 maj 1979 på Folkets park i Mora.

– Det var skönt när det var över.

Trana satte sig på skolbänken, blev el- och teletekniker och praktiserade Radio Jämtland i Östersund, senare jobbade han vid lokalredaktion i Sveg. Första sändningen var han nervös.

– Det var enda gången i mitt liv jag har haft handsvett. Jag har tappat bort återhöringen och klippt av meteorologen.

Många nätter sov han på studiogolvet någon timme mellan show i Linsellparken och första morgonsändningen.

Så råkade Trana diskutera musik med nöjesprofilen Johnny Wetterstrand.

– Vi pratade om spelglädje kontra perfektion och det resulterade i MTG, Musik- och teatergruppen i Härjedalen, som gjorde några föreställningar i parken i Linsell.

Senare blev det MTG-Band, som blev Mammas Tappra Gossar.

– Vi spelade tre, i värsta fall fyra ackord. Det viktigaste var att ha roligt på scenen. Det fick vara fel, bara det var i takt så att publiken inte dansade omkull.

Han har inte släppt musiken helt. Tillsammans med Bengt Göransson, där allt startade för över femtio år sedan, gör Trana studioinspelningar – främst med julmusik – och spelar på äldreboenden.

– Vi har legat på första plats hos Radio Krokom i flera år vid jul.

Han betar också av alla ogjorda projekt som ligger och stirrar på honom.

– Jag ska bygga i Frösjön, digitalisera en massa timmar film, spela curling och reparera en gammal släpvagn jag hittade i skogen. Och så är jag ordförande för Storöns folkets parkförening. Så det finns jobb.

Mer läsning

Annons